Jag har läst om det och förundrats. Tänkt att människor är allt bra fräcka. Att inte finns dom på riktigt? Jag pratar såklart om fenomenet att okända människor helt plötsligt tar sig friheten att kommentera ens älskade mage.

 

Så fort min mage började synas har jag dagligen hört kommentarer. Att ens arbetskompisar kallar en tjockis eller liknande kan jag ta. Jag är stolt över min mage, den fungerar som den ska och i den växer vår bebis.

 

Men vad jag inte kan ta är när helt okända människor påpekar att jag är stor för att bara vara halvvägs. Eller om det faktiskt bara växer en därinne. I fredags hjälpte jag en dam som var väldigt snabb med att fråga "jaha, du har snart jobbat färdigt ser jag!". Jag log mitt allra finaste leende och svarade "näe, jag är bara halvvägs". Blicken jag fick var nog det värsta. En blick blandad med avsmak och förvirring, för hur kunde jag vara så stor och bara vara halvvägs? Hon gick därifrån och sa inget mer medan jag kämpade mot tårarna som brann bakom ögonlocken.

 

 

Jag vägrar egentligen nedslås av elaka människor och folk utan hjärna. Att överhuvudtaget kommentera något så naturligt som en gravid kvinna, med något elakt gör mig förbannad. Och jag undrar hur mycket skit jag ska behöva ta. För jag är inte stor, jag har inte gått upp mer än nått kilo och det ska inte behöva handla om det.