Så länge som jag velat måla om i köket och äntligen är det gjort!

Jag har velat mellan en massa olika kulörer, alla smutsiga och matta. Men jag har inte riktigt kunnat bestämma mig, samt att Pär tyckt att det inte riktigt har varit prioriterat. Så det har inte blivit av.

 

Men så en natt vaknade jag alldeles adrenalinstinn och hade äntligen bestämt mig för färg. Ja, jag vet att jag är lite knäpp men mina bästa idéer kommer på kvällen/natten. När jag sedan får en såndär rush kan jag inte somna om för jag vill börja på en gång. Jag har en tendens att göra lite förhastade beslut ibland, så jag har börjat införa att när jag får en sådan rush, om det känns likadant dagen efter då är det bara att köra. Vad det än gäller.

 

Färgen jag valde är en isländsk kalkfärg, ett pulver som du blandar ut med vatten. Troligen det mest miljövänliga du kan välja när du ska måla. Den är sådär matt som jag ville, men samtidigt väldigt levande.

Jag passade på att slipa upp och måla hörnskåpet också när jag ändå var igång. Skåpet var tidigare bajsbrunt och en ständig nagel i ögat på mig. Nu smälter det in så otroligt bra och jag börjar närma mig känslan om ett mysigt ombonat kök.

 

Några dagar innan hennes 1-års dag tog hon sina första steg, sedan dess har det blivit några stapplande steg varje dag. Och nu går hon faktiskt mer än vad hon kryper, så snart har hon nog blivit tillräckligt tuff för att välja bort krypandet helt. Vilket skulle vara väldans bra då vi knappt äger några byxor utan hål i.

 

Hon äter allt mer det vi äter utan att jag behöver pureéa sönder maten. Vi har varit lite fega då vi trott att hon inte klarat av större bitar, men det har gått väldans bra så vi fortsätter med det. Hon älskar att sitta och plocka själv, men tycker också om att bli matad. Så inga tendenser till att vilja äta själv med sked eller gaffel hittills. Hennes bästa mellanmål just nu är melon av alla slag.

 

Elin har upptäckt tennisbollar och vill gärna leka med dom. Antingen att hon kastar själv eller att vi är med och kastar. Hon ÄLSKAR grus, vilket uppfart mest består av, så det blir många "Aj aj" och "Fy!" men hon slår dövörat till och sprattlar vidare i gruset.

 

Vi hade lite problem med läggningen på kvällen förra månaden. Den kunde ta flera timmar med inslag av skrik mest hela tiden. Bvc-sköterskan tyckte vi skulle sitta utanför hennes rum (till skillnad från i rummet som vi gjort tidigare) och låta henne skrika en stund för att sedan gå in osv tills hon somnat. Men det kändes aldrig riktigt bra för oss. Jag kan förstå att vi ska sitta utanför, för när vi satt i rummet blev hon bara eggad och trodde vi skulle leka. Men att låta henne skrika känns inte bra. Man hör oftast vilket slags skrik hon har, och det hon hade när hon skulle sova men inte ville, det var inget vi kunde ignorera. Så vi gjorde helt enkelt så att vi sköt på sovtiden istället. Hon brukade somna kring 20.00 men vi fick helt enkelt släppa på den rutinen och lägga henne lite senare, och det funkade utan problem. Så nu somnar hon kring 21.00 och vi är helt okej med det. I alla fall nu under sommaren då alla rutiner är lite ur balans. Vi kommer komma tillbaka till rutinerna senare när jobb/skola/förskola drar igång.

 

Hon älskar att vara på studsmattor och "hoppa", bli skjutsad runt på trehjuling (en sån där med handtag för föräldern) var också en hit och att busa i kryptunneln.

 

Hon "pratar" för fulla muggar, hela meningar och utläggningar men problemet är ju bara att ingen av oss förstår vad hon menar. Än så länge är blir hon inte frustrerad av att vi inte förstår, eller att hon inte riktigt får fram vad hon menar.

 

Hon har dessutom lärt sig att säga "aaah" efter att hon dricker. Så nu gör hon det när hon dricker, när jag dricker, när Pär dricker eller vem som helst som dricker. Ganska gulligt. Och har man mot förmodan glömt att säga "aaah" så gör hon det åt en.

 

Hon har börjat härma saker som vi gör, eller hennes kusiner tex. Följer gärna efter och är nyfiken och vill prova också. Hon har börjat klättra och vill gärna upp i soffan själv. Trappen i hallen har vi stenkoll på då vi inte har någon grind där. Och än så länge funkar det. Men så småningom får vi fundera ut en lösning då en grind inte passar där.

 

Det är väldigt häftigt att stå på sidan av och se henne utforska och upptäcka allt som finns i världen. När ögonen bli stora som tefat eller när hon skriker till av glädje. Det känns så underbart i hjärtat.

 

 

 

Vi fick hem två lass med grus för några dagar sedan. Gissa vem som var överlycklig? Hon slängde sig i gruset, kastade det i luften och självklart var man även tvungen att smaka på det.

I fredags gjorde vi en liten roadtrip till Storforsen tillsammans med mina föräldrar och Pärs föräldrar. Vi försökte minnas hur längesedan det var vi var där och kom fram till att det borde vara kring 13-15 år sedan. Jag minns bara hur enormt mäktigt och vackert det var där och har länge velat åka dit igen.

 

Och vilken tur att vi prickade in en av sommarens få soliga och varma dagar!

 

Jag har läst lite böcker på senaste: Adjö det ljuva livet av Camilla Henemark, Lotus Blues av Kristina Ohlsson och Britt_Marie var här Fredrik Backman.

 

 

När Elin fyllde år fick hon lite pengar, så vi köpte en cykelstol och en hjälm åt henne så vi alla kan vara ute och cykla. I måndags invigde vi stolen och hon älskade det! Vi cyklade till Kåge för att köpa glass och sen tillbaka och hon viftade med armarna, pratade för fulla muggar och tjöt när vinden blåste henne i ansiktet.

 

Förhoppningsvis blir vädret lite stabilare så vi kan ta fler cykelturer runt i byn.

Jag nämnde för ett tag sedan att girlangen jag gjort till sovrummet tillhörde ett annat projekt. Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort det klart. Jag ville ha en slags anslagstavla för alla mobilbilder och diverse annat fint i sovrummet. Tavelvägg, armeringsnät och en girlang av träkulor har jag redan så denna gång fick det bli en anslagstavla gjort av en plywoodskiva.

 

Pär muttrade en hel del och tyckte det var väldigt konstigt att ha byggmaterial på väggen. Men efter att den kommit upp på väggen blev även han riktigt nöjd.

 

Ett superenkelt pyssel som går att variera i all oändlighet.

Jag fick en liten beställning att göra en krans till en liten pojkes dop senare i sommar. Vilken ära!

Jag hoppas verkligen den ska passa och att föräldrarna blir nöjda.