I onsdags kväll anlände jag och Pär till Myrträsk där vi skulle fira påsk. På torsdag kom även hans mamma och pappa och vi ägnade dagarna åt att åka skoter, pimpla, grilla korv och njuta i solen.

 

På lördag morgon var det dock dags för mig att köra hemåt då jag hade jobb som väntade hela helgen. Men jag fick iaf några fina dagar.

 

 

 

 

Sjukt nöjd med mina vaser jag beställde från www.familyroom.se Dom är riktigt snygga och gör sig väldigt bra i vardagsrummet.

 

Familyroom har förresten hur mycket fint som helst. Både för dom stora och dom små.

 

 

 

 

 

Jag har så himla länge velat använda washitejp till att piffa upp en vägg eller liknande hemma. Tejpen är gjord av papper och lämnar inga som helst spår på väggen när man tar bort den.

 

Så jag gjorde slag i saken och beställde några rullar i hopp om att göra den där tavelväggen i sovrummet jag så länge drömt om. Jag är inte så jättesugen på att spika en massa hål i våra nya väggar så tejpen blir ett billigt och bättre alternativ.

 

Sen finns det ju hur många ideér som helst till vad man kan använda denna tejp till. Bara googla så får man massa tips och fina pyssel.

 

 

 

Jag måste bara få säga: TACK alla som gratulerat oss, kommit fram och gett mig en kram, skickat sms eller bara är innerligt glada för våran skull! Det värmde gott i hjärtat med alla fina ord.

 

 

 

 

Det har varit en lång och jobbig resa hitills. Efter ett missfall är man lite bränd och orolig. Ingen av oss har vågat tro eller hoppats, vågat längta eller känna efter. Men den här gången verkar det gå vägen. Det har känts ganska hemskt att man liksom blivit "bestulen" på de underbara pirrande första känslorna som dyker upp när man ser det blåa strecket tydligt på stickan. Men varje dag som lilla knytet ligger i magen är en seger för oss.

 

Ett missfall är tydligen ganska vanligt enligt barnmorskan. Men det är inget man får reda på direkt och jag kände mig ganska ensam i den situationen som uppstod när jag förstod att det liv som växte i mig inte längre levde. Det var ett fruktansvärt straff att i cirka två veckor blöda så mycket att man trodde att nu, nu dör nog jag med.

 

Och eftersom missfall tydligen är så vanligt som att en av fem graviditeter slutar så, så kändes det som att man skulle tänka "äsch, bättre lycka nästa gång!". Men det fungerade inte riktigt för mig. För trots att jag bara var i v.9 då det skedde, var det flera veckor som jag hade hunnit fundera, längta, känna, planera och älska det lilla liv som fanns i mig. Familj och vänner stöttade massor, men trots det kände jag mig så ensam mitt i allt. För jag tog på mig skulden och tänkte att jag kanske inte hade varit nog försiktig. Jag tänkte till och med den fruktansvärda tanken att jag kanske inte kan få barn. Att vi bara kan komma till ett stadie där de dör av sig själva.

 

Men så den 1 januari 2013 fick vi veta att jag återigen var gravid. Jag hade misstänkt det innan så själva nyårsafton blev alkoholfri för mig och jag lyckades nog lura hela festen att jag också drack. Men samtidigt som jag var så lycklig, kände jag mig fruktansvärt ledsen. Tänk om det inte går vägen den här gången heller? Orkar jag ett misslyckande till, för det var så jag såg det även om jag nu vet att det är mycket lite jag kan påverka själv.

 

Men dagar blev till veckor som blev till månader och snart har den lilla/e vuxit sig stark i 100 dagar i min mage. Och enligt statistik har missfallsrisken minskat drastiskt. Nu väntar vi med spänning på den goa magen, ultraljudet om nån vecka och de första sparkarna <3

 

 

 

Ovan ser ni litegrann av vad jag hunnit samla på mig. Muggarna gjorde jag då vi skulle överraska blivande mor-och farföräldrarna. Babyfilten och det gula lilla djuret har jag gjort själv. Brioleksaken är köpt second hand och de första plaggen köpte jag tidigt men har sedan gömt dom i garderoben. Som en säkerhet.

 

 

 

och nu pratar dom om oss
och dom säger vi hade fel  kemi
men dom har inte fattat
att handlade om geometri

mina ben och  armar bildar vinklar som
är gjorda för din kropp
jag passar ingen  annan
ingen annan passar mig

jag försöker va  med andra
men det blir så stelt och kantigt
det är inte dina vinklar

 

Min absoluta favoritlåt just nu heter Vinklar med Ludwig Bell. Ovan ser ni ett utdrag ur låten som spelas väldigt flitigt här hemma för tillfället.

 

Plastfilm är ett väldigt användbart material. Du kan göra så himla mycket med det! Och dessutom finns det i så många färger att jag fick väldigt svårt att bestämma mig då jag skulle köpa.

 

Valet föll sedan på orange då jag hade en tanke om att pimpa våra krukor i sovrummet. Såhär blev resultatet. (Blir man less är det bara att slita bort plasten, och den lämnar inga rester efter sig.)

 

 

 

Idag firar jag och älskade Pär 4 år tillsammans. Men eftersom att jag jobbar kväll så blir det inget firande idag.

 

Istället överraskade jag han förra veckan med att ha bokat bord på Bryggargatan. Där åt vi så himla gott. Och som present hade jag köpt en klocka åt honom. En väldigt bra kväll.

 

 

I helgen har vi varit i Varmvattnet och firat Edvins 1-årsdag! Han fick så himla mycket paket men det var ändå kartongerna som var mest intressant.

 

Det blev en massa fika, lek och bus. Kan inte riktigt ta in att han redan är 1 år gammal. Tiden går så himla fort.