I helgen som var så åkte jag och Pär upp till stugan, bara han och jag. Trots att det blåste väldigt mycket så sken solen och vi kunde äta lunch ute. Annars var planerna att ta det lugnt, basta, äta god mat och bara vara. Enormt skönt med lite vila mellan vardagspusslet.

 

Nu är vila och eftertanke istället utbytt mot feber hos en tvååring som inte var vett nog att ligga still och vila. Kontraster utan dess like.

 

Idag gör vi äppelmust här hemma. Fick en hel IKEA-kasse full med äpplen av Pärs föräldrar som jag måste hitta på något att göra med. Det går ju inte att baka pajer på allt så nånting annat måste jag ju hitta på. Så must it is!

 

Får se om typ två veckor hur det smakar.

Det bästa med att få pannkakor till lunch är inte själva pannkakan, det är grädden!

Det är himla roligt att gå vid sidan av när hon upptäcker saker och ting. Varför ligger det en pinne här? Kan man äta lingonen? Vad händer om jag gör såhär?

 

Igår fick jag titta på när hon radade upp sandkaka efter sandkaka för att sedan trampa på dom så dom blev platta. Jag fick lyssna till hela hennes repertoar av sånger som hon kan och följa med för att äta lingon och dra ris i skogen.

 

Älskade Elin.

 

 

Även om jag älskar sommaren med allt vad det innebär, så är det alltid lika skönt när hösten börjar rulla in. Det höga tempot man hållit i några månader börjar sakta ner, kraven minskar med att man ska hinna med saker och ting och det är helt okej att spendera en kväll i soffan när mörkret gör sig påmint.

 

Med hösten får man äntligen skörda de man gått och väntat på hela sommaren, alla bär som så småningom ska kokas till saft och gelé, rödbetorna som ska läggas in och allt annat som ska bli ingredienser i någon maträtt eller bakverk.

 

Jag tycker om hösten med allt vad det innebär, men mest för att tempot saktas ner.

Ibland saknar jag att spendera mina somrar i Boviken, precis som jag gjorde då jag var yngre. Doften av hav och tång, den friska luften och framförallt lugnet.

 

Det är en himla tur att mamma och pappa valde att bosätta sig där så vi kan komma och hälsa på. Nu är det Elins tur att upptäcka alla stenar, kasta macka med de plattaste stenar man kan hitta, och lära sig att gå på piren utan att ramla. Det värmer i hjärtat att se henne upptäcka alla saker som jag och min syster roade oss med i timmar under somrarna.

 

Sommaren försvann ganska fort sedan regnet gjorde entré. Inte mig emot alla gånger, jag tycker det är rätt mysigt att mysa på inne. Däremot är det på någon annans villkor nu vilket gör att man inte längre kan ligga i soffan och titta på tv en hel dag när regnet vräker ner ute.

 

Så vad hittar man på när man vill undvika att trängas med alla andra på Leos och inte vill att hon ska klättra på väggarna av rastlöshet? Jo, trolldeg! Nobelpriset till den som uppfann det. Nu hade jag ingen karamellfärg hemma men det ska genast inhandlas så vi kan utöka degsortimentet. Med lite deg, formar och en kavel har vi bakat älgar, giraffer och fötter.

Det är inte speciellt ofta jag är på loppis nu förtiden.

 

Tiden räcker inte till eller så har vi fullt upp med annat. Men så idag tog jag Elin med mig och körde till Folkparken för att se om vi kunde göra några fynd. Vi var där när dom slog upp portarna för första gången i sommar och gjorde massor av fynd den dagen, så förväntningarna var ganska höga.

 

Och även denna gång hittade vi lite saker! Jag köpte en karaffliknande flaska till det nygamla vitrinskåpet som ska flytta in till oss. Elin fick sig en riktig racertrehjuling som hon sedan körde omkring med på området. Och sist men inte minst sprang jag på detta fina fönster. Jag kunde bara inte lämna den när den bara kostade 100:-

 

Dock hotade himlen med enormt mörka moln så jag började få lite bråttom hem. Så jag packade ner Elin i vagnen, trehjulingen ovanpå och fönstret under armen. Vi hann just ta oss till Solbacken innan regnet fullkomligt vräkte ner.

 

Väl där fortsatte jag fyndarrundan då jag hittade en hel del pocketböcker inne på Myrorna. En riktigt bra dag!

Denna sommar alltså.

Eller de senaste dagarnas underbara sommarväder.

Det gör en gott ända in i själen. Det är såna här dagar och kvällar som jag lagrar långt inne för att plocka fram en kall vinterdag.

 

Det är både och som jag återvänder till arbetet imorgon efter tre veckors ledighet. De gick ju alldeles för fort! Men jag vet av erfarenhet att det är jobbigast imorgon och sedan är man inne i allt igen. Lite läskigt hur fort man kan komma in i en rutin men desto svårare att bryta den.

 

Sommaren är inte över bara för att jag börjar jobba. Vi har säkerligen en hel del fina dagar och kvällar kvar som vi kan göra saker på. Men vad jag ändå önskar att sommaren vore längre än vad den är.

Idag har vi hängt på Mickelbo gård, cirka 4 mil norr om Umeå. Perfekt för barn att titta och kela med djuren. Elin var mest rädd för alla utom kamelerna. De absolut största djuret på gården gick alldeles utmärkt att mata och vara nära, men resten var lite läskigt.

 

Vi passade dessutom på att äta deras goda hamburgare som var gjorda på kött från gården. Otroligt goda!

Vilken underbar helg vi har haft!

 

En helg fullspäckad med sol, sena nätter, vänner och familj, god mat och fika och en massa kärlek.

Den här helgen tar nog priset som en av dom bästa på länge. Att dessutom se alla som kom för att fira Elins födelsedag gör mig alldeles varm inombords. Vilket fint litet nätverk vi har byggt upp för henne att känna sig trygg i.

 

 

 

Det finns få dofter som påminner så mycket om sommar som syren. Tänk om det alltid kunde dofta så här.

Jag köpte glassformar i rostfritt stål från www.laplandecostore.se för ett tag sedan med tanken om att göra massor av egen glass i sommar. Igår använde jag dom för första gången då jag gjorde bananglass. Och vilken hit! Elin fick en egen, dock utan choklad, och hon sörplade i sig den med god aptit!

 

Jag använde mig av tre bananer, mandelmjölk och chiafrön som jag mixade ihop i en mixer. Sen fyllde jag bara de sex formarna med röran och in i frysen. Klart!

Vilken himla bra helg vi haft!

När solen äntligen kom fram igen kändes det inte långt bort till sommaren. Pär har byggt på garaget medan jag och Elin har lekt, planterat grönsaker, vattnat blommor, ätit glass och bara njutit.

Morsdag.

Vilken enorm tacksamhet jag känner inför rollen som mamma. Den är inte något att ta för givet och den är ibland väldigt svår att tackla. Den ger en ofta dåligt samvete men skänker enormt mycket glädje.

 

Jag funderar ofta på hur jag kommer vara som mamma om några år. När Elin är större och faktiskt kommer att ha ett minne av mig. Hur kommer hon i framtiden att beskriva mig? Jag brukar tänka på det när det dåliga samvetet sätter in och jag börjar ifrågasätta mig själv. Jag vill såklart att hon ska tycka att jag är världens bästa mamma. Och det är ett jobb jag aldrig tänker säga upp mig ifrån.

 

Ovan ser ni de bästa mammor jag vet. Min egen alldeles underbara älskade mamma som gör allt och ännu mer för oss och min älskade lillasyster. Jag borde kanske ha en bild på mig också, för jag är nog helt okej ändå. Men någon ska ju ta bilderna också.

Elin har under slutet av förra veckan varit rejält förkyld med massor av snor och en hemsk hosta. Hon har varit tapper ändå men väldigt slut. Så hon har mest tittat på medan vi har jobbat på ute i trädgården. Jag har köpt nya hallonbuskar som jag planterat, samt att jag har fyllt upp med täckbark runt dom samt i jordgubbslandet och runt pallkragarna.

 

Jag köpte också en rödakrusbärsbuske som jag planterade. Passade även på att rensa ogräs och fylla upp med gödsel och ny jord i rabatter, runt buskar och i pallkragarna. Den här tiden är så himla härlig, det finns massor med småpyssel ute och man ser dag för dag hur växtligheten slår ut. Underbart!

 

Pär och Elin klippte även gräset för första gången i år och vilken underbar doft det ger! Doften av nyklippt gräs är svårslagen på vår och sommar.

 

 

Just i detta nu sitter jag i Umeå och skriver tenta. Himla smidigt med förinställda inlägg då tiden är knapp. För det är den, jag räknar dagarna tills terminens slut just nu. Det är enormt mycket vi ska hinna med på väldigt lite tid. Det är tentor och krävande inlämningsuppgifter, jag har till och med frångått min regel att inte plugga på kvällar och helger. Det har inte helt enkelt inte gått att få ihop på något annat sätt.

 

Jag har dessutom sagt upp mig från mitt jobb på Ica, där jag varit anställd de senaste 9 åren och 11 månaderna (fatta att jag nästan varit där i 10 år! Helt sjukt.) för att istället börja extrajobba där jag gjorde min praktik nu i våras. Varje måndag är jag där och jag trivs så bra. Jag skulle så gärna vilja jobba mer men tiden finns inte.

 

Jag kommer ju dessutom vara där i 10 veckor i sommar, så jag får nog min beskärda del ändå. Men lite konstigt känns det allt, att inte längre stämpla in på Ica och lukta grillad kyckling i håret konstant. Jag har ju aldrig jobbat någon annanstans, nu pratar vi fast tjänst, det har varit min trygghet att falla tillbaka till om allt skulle skita sig. Men någon gång måste man våga ta steget och satsa, för jag har lagt ner enormt mycket tid på skolan och vill inte känna att det är bortkastad tid.

 

Hursom önskar jag innerligt att dygnet hade fler timmar alternativt att den går snabbt så terminen är slut. För jag börjar vara ganska slut jag med.

När grönskan sakta börjar komma igång, när kroppen spritter av energi för att vi åter får se ljuset och solen igen. Jag vill bara vara ute ute ute och aldrig gå in.

 

I söndags var vi ute i stort sett hela dagen. Åt uppstekt pannkaka i solen, rensade blomrabatter och fixade och trixade ute på gården, gungade och cyklade. Tills vi slutligen fick besök och tände grillen för första gången i år. Äntligen börjar säsongen för grillat!

 

Vi har också testat Elins nya traktor, en lagom avancerad radiobil med två knappar. Hon kör runt med sin traktor dagarna i ända nu.