Det blev några virkade julklappar i år i alla fall. Först ut var de tre disktrasorna till mamma, syster och min farmor. Jag fortsatte sedan med att virka en snäcksjal åt mamma och sist (och även minst) blev det en liten kofta och en mössa åt min systerdotter.

 

Jag tog det ganska lugnt med virkandet i år, väldigt svårt att beräkna tiden man hinner lägga undan åt virkningen då man har skolarbete och barn. Men Elin är lätt och lägga och jag jobbar på om dagarna vilket betyder att kvällarna är fria åt det jag vill göra. Men däremellan har jag även jobbat på nya projekt som jag vill göra. Såhär i efterhand hade jag kunnat göra mer, det finns ju så mycket att välja mellan! Men det kommer ju fler julaftnar och födelsedagar.

 

Elin blev 7 månader och var i startgroparna för att börja krypa. Vi pysslade på här hemma med olika projekt, virkade, läste böcker och bara var. En härlig start på året!

 

 

18 månader.

 

Jag kan inte riktigt förstå att vi har en liten tjej på 1½ år här hemma. Vart har tiden tagit vägen?! Och tänker man ännu längre fram så blir hon 2 år gammal om bara ett halvår. Jisses.

 

Från förra månaden har vi nu utökat vår sångrepetorar och slipper sjunga bara en eller två låtar. Hon pekar i boken vilken sång vi ska sjunga och hon visar med armar och ben rörelser som hör till. Eller så hittar hon på egna. Den där boken är förövrigt hennes favoritbok, det är den första hon tittar i när hon vaknar och den sista hon tittar i innan hon somnar. Hon bläddrar och bläddrar, pekar och säger "eeh!" Ja då är det bara att ta ton. Om och om och om och om igen. Efter att ha sjunigt "ekorr´n satt i granen..." och "i ett hus..." en miljon gånger är man rätt less. Så ibland gömmer vi boken. Bara för att man inte ska bli helt hjärndöd.

 

Förövrigt kan jag erkänna att jag har samma beteende. När jag hör en låt jag tycker om, spelar jag den på repeat tills jag tröttnar. Jag antar att karma just nu skrattar gott för alla gånger jag utsatt Pär för denna tortyr. För ja, jag kan inte annat än att beskriva det som tortyr. Jag förstår det nu efter att ha sjungit samma låt minst en miljard gånger.

 

I dagarna gör vi också jullov från förskolan. Det känns både välbehövligt och skönt. Vi har lite problem att skiljas åt just nu, jag och Elin. Hon gråter och klamrar sig fast och vill inte att jag ska gå. Och såklart så vill jag ju inte gå när läget är som det är. Istället har vi fått börja göra så att jag bär in henne till matbordet och sätter henne i en stol. Då, då går det bra att lämna. Jag är inte orolig, det är en fas och den kommer att gå över. Men det gör ju ont i hjärtat att se henne ledsen. Elin har nog aldrig riktigt gått igenom någon separationsfas, så som jag fått dom beskrivna för mig. Hon har gnytt litegrann men aldrig varit hysterisk och gråtit tårar till tusen.

 

Hon har nu även kommit på att man kan klättra på våra matstolar. Vi har sett tendensen till det tidigare, men hon har som gett upp då hon inte klarat av det. Så vi har låtit det vara där, inte hjälpt eller pushat. Tids nog klarar hon det själv. Och ja, nu är vi där. Dock ganska ointresserad av det ännu, men galet stolt då hon lyckas.

 

Nu ska vi njuta av att vara lediga tillsammans i några dagar, äta god mat, mysa massor och kanske sova lite längre om dagarna.

 

 

 

Nu kommer jag ta lite välförtjänt ledighet och bara umgås med familjen. Under tiden har jag förinställt några inlägg om det är någon som har tid över och vill kika in här. Tills dess: vi hörs i januari igen!

 

Jag följer slaviskt Musikhjälpen varje år. Antingen via radion, på datorn eller tv:n. Jag vill inte missa en sekund av årets viktigaste händelse. I år går alla pengar till olika projekt för att förhindra att människor ska behöva fly undan klimatet. Ett otroligt viktigt ämne och framförallt ett ämne som vi alla är berörda av. För det är inte enbart de som behöver fly undan tyfoner som drabbas, vi alla märker av klimatförändringarna vilket gör att detta ämne är så otroligt viktigt att belysa. Vi har bara en planet, that´s it.

 

Jag brinner för miljön och försöker få in ett sunt tänk i alla situationer och jag hoppas kunna engagera fler att göra detsamma.

 

För att skänka pengar genom att önska en låt: skicka 50, 100 eller 200 följt av artist och låt till 72999

 

 

 

Jag har bytt ut knopparna på Elins garderob. Tidigare hängde där en läderrem med svarta kulor på som jag gjort. Men den lösningen var inte så praktisk då de översta remmarna alltid var i vägen då man öppnade och stängde dörrarna. Så det fick blir dessa knoppar som bildar Elins namn istället.

 

 

Idag är det julfest på Elins förskola och det gör ont i hjärtat att jag inte kan vara där. Istället sitter jag i Umeå och har lektioner. Men jag vet att hon kommer ha roligt tillsammans med sin mormor och att hon kommer vara finast på stället.

 

Dagen till ära virkade jag ett lucialjus åt henne, då luciakronan inte föll damen i smaken alls.

Jag älskar söndagar, vi storhandlar och städar så allt är klart inför veckan. Det finns tid för mys, bakning och matlagning som tar lite längre tid. Idag förberedde jag saltlagen till de revbensspjäll vi ska äta imorgon. Efterrättspajen är klar och lasagnen ska snart in i ugnen.

 

Jag är ingen som pyntar med julsaker i varje vrå. Sparsmakat och med väl utvalda saker är mer min melodi. I alla fall ett år till. Nästa år tänker vi ta fram granen och låta Elin vara en del av pyntandet så då får vi se hur det här slutar.

 

Jag framkallade lite julkort på Elin som jag satte upp på anslagstavlan i hallen samt sydde en grangirlang. Hyacinter i vanliga dricksglas, en gran i en vas med vatten, en vanlig papperstjärna och den fina trägranen som jag fyndade för mer än halva priset på Panduros julrea förra året. Så gör jag alltid, fyndar julpynt när julen varit och butikerna nästan skänker bort allt.

 

Och sen såklart, alla julstjärnor i fönstrena. Så lite jul har vi allt fått här hemma.