Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid en rutin, för att snabbt inse att det går ungefär lika snabbt att anpassa sig åt en annan.

 

I veckan påbörjade jag min 7 veckor långa praktik på medicinkliniken i stan. Har gruvat mig ordentligt inför detta, trots att jag vet vad jag kan så knackar mitt dåliga samvete mig på axeln bara för att påminna mig om att jag inte duger. Jag börjar ifrågasätta allt jag lärt mig och tänker tillslut att jag inte kommer fixa det. Samma sak varje gång jag ska testa på något nytt.

 

Men jag tog mig dit och jag är så glad, för jag trivs som fisken i vattnet! Jag jublar inombords över att jag faktiskt hittat ett yrke jag vill jobba med - länge. Det är som medicinsk sekreterare jag ska vara.

 

Det svåra i att nu, efter två år hemma, börja jobba igen var inte att stiga upp på morgonen eller komma i tid. Istället har det varit att få allt att gå ihop. Allt som man hann med tidigare, som jag absolut inte vill minska ner på, skulle få plats trots att jag är borta större delen av dagen. Hinna se serier tillsammans med Pär, träna, virka , läsa böcker, och framför allt umgås med Elin som har betydligt längre dagar på förskolan. Dygnet har för få timmar! Men jag kan efter den här första veckan känna mig stolt som hunnit med allt jag velat utan att få dåligt samvete över att något av det gått ut över Elin.

 

Hursom, så gick den här allra första veckan hur snabbt som helst. Jag antar att det bara kommer säga "poff" så är det maj och första året är gjort i utbildningen.