Några dagar innan hennes 1-års dag tog hon sina första steg, sedan dess har det blivit några stapplande steg varje dag. Och nu går hon faktiskt mer än vad hon kryper, så snart har hon nog blivit tillräckligt tuff för att välja bort krypandet helt. Vilket skulle vara väldans bra då vi knappt äger några byxor utan hål i.

 

Hon äter allt mer det vi äter utan att jag behöver pureéa sönder maten. Vi har varit lite fega då vi trott att hon inte klarat av större bitar, men det har gått väldans bra så vi fortsätter med det. Hon älskar att sitta och plocka själv, men tycker också om att bli matad. Så inga tendenser till att vilja äta själv med sked eller gaffel hittills. Hennes bästa mellanmål just nu är melon av alla slag.

 

Elin har upptäckt tennisbollar och vill gärna leka med dom. Antingen att hon kastar själv eller att vi är med och kastar. Hon ÄLSKAR grus, vilket uppfart mest består av, så det blir många "Aj aj" och "Fy!" men hon slår dövörat till och sprattlar vidare i gruset.

 

Vi hade lite problem med läggningen på kvällen förra månaden. Den kunde ta flera timmar med inslag av skrik mest hela tiden. Bvc-sköterskan tyckte vi skulle sitta utanför hennes rum (till skillnad från i rummet som vi gjort tidigare) och låta henne skrika en stund för att sedan gå in osv tills hon somnat. Men det kändes aldrig riktigt bra för oss. Jag kan förstå att vi ska sitta utanför, för när vi satt i rummet blev hon bara eggad och trodde vi skulle leka. Men att låta henne skrika känns inte bra. Man hör oftast vilket slags skrik hon har, och det hon hade när hon skulle sova men inte ville, det var inget vi kunde ignorera. Så vi gjorde helt enkelt så att vi sköt på sovtiden istället. Hon brukade somna kring 20.00 men vi fick helt enkelt släppa på den rutinen och lägga henne lite senare, och det funkade utan problem. Så nu somnar hon kring 21.00 och vi är helt okej med det. I alla fall nu under sommaren då alla rutiner är lite ur balans. Vi kommer komma tillbaka till rutinerna senare när jobb/skola/förskola drar igång.

 

Hon älskar att vara på studsmattor och "hoppa", bli skjutsad runt på trehjuling (en sån där med handtag för föräldern) var också en hit och att busa i kryptunneln.

 

Hon "pratar" för fulla muggar, hela meningar och utläggningar men problemet är ju bara att ingen av oss förstår vad hon menar. Än så länge är blir hon inte frustrerad av att vi inte förstår, eller att hon inte riktigt får fram vad hon menar.

 

Hon har dessutom lärt sig att säga "aaah" efter att hon dricker. Så nu gör hon det när hon dricker, när jag dricker, när Pär dricker eller vem som helst som dricker. Ganska gulligt. Och har man mot förmodan glömt att säga "aaah" så gör hon det åt en.

 

Hon har börjat härma saker som vi gör, eller hennes kusiner tex. Följer gärna efter och är nyfiken och vill prova också. Hon har börjat klättra och vill gärna upp i soffan själv. Trappen i hallen har vi stenkoll på då vi inte har någon grind där. Och än så länge funkar det. Men så småningom får vi fundera ut en lösning då en grind inte passar där.

 

Det är väldigt häftigt att stå på sidan av och se henne utforska och upptäcka allt som finns i världen. När ögonen bli stora som tefat eller när hon skriker till av glädje. Det känns så underbart i hjärtat.