140223

 

 

V.23 (22+5)

 

23 februari och exakt 4 månader kvar tills beräknad födelse. Det där tar jag med en väldans stor nypa salt, bebisen kommer när den är redo, inte mer med det.

 

Att vara gravid har hittills varit det mest magiska och ansträngande jag varit med om. I början mådde jag så himla illa, ingen matlust alls och gick till och med ner i vikt istället för upp. Tröttare än tröttast försökte jag verkligen ta mig igenom dagarna.  I v.7 började fogarna göra sig till känna och i v.12 började smärtan göra det svårt för mig att göra vardagliga saker.

 

Hyn blev som en tonårings och håret har aldrig varit så fett. Nu verkar det dock som att det håller på att vända till det bättre. Något som reagerat positivt på denna graviditet är mina naglar! De som alltid skivat och delat sig är nu starka och kan bli väldigt långa. Det tackar vi för!

 

I v.17 gick jag till en läkare och blev halvtidssjukskriven. Då hade jag kämpat så länge att jag orkade inte mer. Att gå är en plåga, att vända sig i sängen gör jag inte utan att halverst skrika ut smärtan, lyfta saker är bara att glömma och varje vecka får jag portionera ut de vardagliga sakerna som städning och småplock, disk, tvätt osv. Allt det som jag annars gjorde bort på en dag. Pär är en klippa, han låter mig vila precis all den tid jag behöver, han hjälper till med allt och får dra ett tyngre lass än vanligt.

 

Nu 5 veckor senare kommer smärtan mycket fortare än tidigare. Jag är helt förstörd efter en timme på jobbet. Det känns som att någon hängt 100 kg kring mina höfter samtidigt som någon försöker dela höften mitt itu. Men jag kämpar vidare.

 

Ibland drömmer jag om att fara ut och springa. Eller dansa. När jag inte kunnat gå eller fungerat normalt på flera månader så kommer den där känslan att nu skiter jag i allt och far ut och löper/dansar ganska ofta. Ironiskt ändå, jag som verkligen hatar att dansa.

 

Men annars älskar jag det. Varje dag är det värt att ha ont, för när jag känner sparkarna påminns jag om all den kärlek som finns där.

 

 

 

 

KOMMENTERA | 5

Så himla fin du är! Magen klär dig och blusen du har är ju supersnygg!:) Avis! Vilken man du har! Men hushållet kan han ju gått ta hand om när du släpar på det största lasset så att säga!;) Det krävs team work helt enkelt!

Finaste Johanna - vilka underbara bilder och vilken klippa till karl du har!! Ni är så värda detta. Tänker på er ska ni veta ♥

Så vacker du är på bilderna.Hoppas din kropp vill vara snällare med dej.Det är ni så värda;att få njuta av er graviditet.Så nu tycker jag att du måste be att få bli sjukskriven helt.Du kommer säkerligen att fortsätta att ha ont ändå och dagarna kommer kanske bli långsamma-men att stå och gå på jobbet gör inte saken bättre!Du ska inte behöva ha så ont som du har och ändå vara på jobbet.Nu vill jag att du vilar dej i form!Kram!

Så fin du är, hoppas du inte behöver få mera ont utan att det lugnar ner sig. Tänkt på att vila och att du och bebis är det viktigaste.
kan verkligen tipsa om denna kudde som är fantastisk när man ska sova eller överallt hade den i soffan också.
http://www.ellos.se/ng-baby-gravidkudde/343672
ta hand om dig kram

En graviditet är verkligen så individuellt. Har några år kvar tills jag är där men ändå intressant att läsa hur andra har det. Och hur det varierar.
Du är otroligt vacker med din fina mage :) Är nästan lite avis! Ta hand om er, snart är miraklet här.
Kram Hanna