Idag blir Elin 2 månader gammal. Och med risk för att låta tjatig, men det är hemskt vad fort tiden går. Elin är en väldigt social liten tjej som inte vill sova om dagarna utan ska helst vara med överallt och titta på vad som händer. Vi kan nu lägga ner henne längre stunder utan att hon skriker rätt ut. Istället har hon upptäckt sina händer och kan ligga och titta på dom väldigt länge. Hon älskar då man låter henne stå upp på sina ben och man märker nästan från dag till dag hur mycket starkare och stabilare hon blir. Vi tragglar fortfarande med att få henne att ligga på mage och träna nacken, men det går framåt även där. Dock är hon väldigt stark när man håller henne upprätt och behöver sällan stöd. Men just det där med att ligga på mage är ingen hit.

 

Hon "pratar" mycket och gärna om hon är på det humöret och avfyrar det mest underbara leendena man kan tänka sig. Hon har börjat lägga på sig litegrann och har fått såna där nypvänliga kinder, goa lår och en liten dubbelhaka. Vi har gått upp en blöjstorlek och har börjat lägga bort kläder i storlek 50 och det är nästan att storlek 56 är litet ibland. Vart tog min lilla bebis vägen?

 

Det är väldigt få gånger som jag behövt vagga/gunga/vyssja henne till sömns sen hon föddes. Vi har alltid bara lagt ner henne där hon ska sova och hon har funnit sig i det. Ibland ligger hon och gnyr och vi får stoppa in nappen om den åkt ut och ibland ligger hon bara och pratar för sig själv. Sen hon var 6,5 vecka gammal började vi så smått att försöka få lite rutiner kring nattningen. Hon somnade oftast då vi la oss och jag kände mig inte riktigt nöjd med det. Jag ville kunna lägga henne tidigare, dels för att Pär också skulle bli mer delaktig i nattningen, men också så vi skulle få en tid för oss själva och om hon nu mot förmodan inte skulle somna när vi la henne, skulle ingen av oss vara alltför trött för att kunna göra det bästa försöket att få henne att somna igen.

 

Så ungefär kring halv nio får hon sitt sista mål uppe i sovrummet som då är mörklagt och sen lägger vi bara ner henne när det är dags att sova. Oftast har hon då somnat mellan 21-21.30 och sover sen ända fram till 5-6 på morgonen då det är dags för första målet mat. Sen brukar hon vakna igen kring 7.30 och får då ett mål mat till. Sen kan det vara lite svårare att söva henne igen, men oftast funkar det smärtfritt och vi brukar stiga upp kring 9-10 på morgonen. Och jag måste säga att det har alltid varit sömnen jag varit orolig för när det gällde att skaffa barn. Jag funkar inte utan sömn (vem gör det?) och jag får en enormt kraftig huvudvärk som håller i sig i dagar. Allra första dagarna med henne sov jag knappt på 4 dygn och jag blev enormt orolig för hur det skulle gå att försöka komma ikapp för min del. Hon sov ju aldrig på dagarna så jag fick ingen chans att ta igen mig. Läget är fortfarande detsamma, att hon inte sover speciellt mycket om dagarna, men eftersom nätterna är så himla bra är jag pigg och någorlunda utvilad ändå.