Sen vi senast tog bilder har det hänt en hel del. Magen har gjort någon form av växtspurt och har nu börjat bli redigt ivägen ibland. Men trots det ligger jag mitt på kurvan och allt ser bara fint ut. På barnmorskebesöket jag hade i v.28 låg bebisen neråt med huvudet och så även i torsdags då vi kollade igen. Dock var huvudet inte lika rörligt som förut utan mindre ruckbart. Och det känns, ibland trycker det neråt och har ofta fötter uppe i revbenen.

 

Jag har börjat känna stickningar och domningar i vänstra handen, något barnmorskan ville att jag skulle vara lite uppmärksam på. I värsta fall kan det vara karpaltunnelsyndrom, men troligtvis beror det bara på att händerna svullnar mer och mer.

 

Sammandragningar och förvärkar är något jag känner av mer och mer. Så pass att jag faktiskt fått lära mig själv att vila ännu mer än förut. Men hittills har det ju faktiskt varit rätt skönt att bara sätta sig i solstolen och sova bort värken.

 

På senare tid har även Pär fått se lite nyare sidor av mig. Något jag finner väldigt roligt. Tex har jag börjat snarka på grund utav att min näsa är alltigenom tät. Grejen är den att jag har aldrig snarkat förut, det har alltid varit jag som vaknat mitt i natten och vill drämma en kudde över Pär då han drar timmerstockar som värst. Men nu är det helt plötsligt helt tvärtom! Och jag har dessutom dragit på mig världens fotsvett på grund utav att fötterna svullnar, något Pär också stått för tidigare.

 

Annars längtar vi otroligt mycket och börjar vara pirriga över att det faktiskt inte är så himla länge kvar.