111127

Så var man tillbaka då, med en helt annan syn än innan. Veckan som varit har varit en av de värsta i mitt liv, inte bara på grund av smärta eller tillfällig blindhet utan av tristess. Att inte få göra något annat än att blunda och lyssna på ljudböcker har gjort mig totalt nedstämd.  

De två första dygnen kunde jag inte öppna ögonen och så fort jag provade, sprutade det tårar. Så jag hade inte direkt något annat val än att ligga i mörker och blunda. Det värsta var att jag klarade inte ens av att äta själv, så mamma, min syster och Pär har tillsammans försökt få i mig någon mat. Duscha var inte att tänka på under dom dagarna så håret var ju inte så tillfixat som efter ett frisörbesök om vi säger så.

Efter tredje dagen kunde jag hålla upp ögonen i korta stunder och klarade av att äta själv. Men då började tristessen sätta in. Energin till att göra saker fanns men med hårda restriktioner om att bara blunda var det omöjligt att hitta på något att göra.

Jag fick tillslut så ont i ryggen av att ligga i sängen att jag tvingade mig själv att gå omkring planlöst för att klara av att sova en hel natt utan att vakna av smärta. Tillslut klarade ögonen av ljus så pass att jag kunde börja göra saker. Så jag har rensat lådor, rensat lite mer lådor och rensat lite till. Samt skrivit in en hel del recept i receptboken.

Nu börjar jag rycka upp mig, jag klarar av att se tv och sitta vid datorn, men bara korta stunder till en början då ögonen torkar ut rätt fort. Men jag har en hel del droppar som ska droppas efter ett visst schema i 2 månader till, så än är inte ögonen helt friska. Men bättre än innan iaf.









 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?