jag började fundera kring det här med självkänsla och självförtroende.
jag har alltid haft dåligt självförtroende, trott att jag inte vågar vissa saker eller helt enkelt inte är gjord för vissa saker.
jag har dessutom brottats med tankar om att jag är ful och haft en konstig kroppsbild av mig själv. mina breda höfter som gör att jag inte hittar byxor som passar, mina skrattgropar som gör att jag får äppelkinder eller det faktum att jag rodnar väldigt lätt. listan kan göras lång, mycket längre än de saker jag faktiskt uppskattar med mig själv.

idag fick jag en kommentar som gjorde att jag verkligen insåg en sak. ni vet, känslan då allting känns så självklart "ja men det är ju så det är!"

jag insåg att: det jag inte är nöjd med, förmodligen uppskattas av någon annan.