160626


Hipp hipp hurra för idag är det Elins 2-års dag!
 
Tänk att tiden om möjligt kunde gå fortare än den redan gjort. Jag minns ju allt som om det vore igår.
 
Elin har verkligen börjat bli så stor. Hon sitter inte längre i den vanliga matstolen utan sitter nu på tripp trapp stolen utan bygel som om hon aldrig gjort något annat.
 
Hon har dessutom slutat att sova om dagarna. Vi har kämpat på ganska länge med sömnen om dagarna och så har även personalen på förskolan. Oftast tar det mellan 45-60 min för henne att somna och sen ska dom väcka henne bara en stund efter för att hon ska kunna sova på kvällarna. Så vi har i slutat bråka med henne och helt enkelt låtit henne vara vaken. Det är en fin gräns, för egentligen skulle hon behöva sova litegrann för att inte bli så grinig. Men vi brukar sätta oss framför tv:n eller lägga oss och läsa när hennes sovstund brukar vara så vi iaf vilar på ett annat sätt.
 
Tänk att två år gick så fort. Älskade älskade lilla Elin.


160526

23 månader.
 
Tänka sig att om en månad blir denna lilla tjollerfian 2 år. Det är ju helt sjukt.
 
Elin kan nu räkna till tio, sjunga hela "Bä bä vita lamm" utantill och hon pratar heeeela tiden. Det fullkomligt sprutar nya ord ur henne hela tiden. Hon härmar mig och Pär och säger efter oss och hon läser högt ur sina älskade böcker varje dag.
 
Favoriten bland alla hennes böcker är boken om Kaj. Den måste vi läsa minst två gånger på morgonen när vi borstar tänderna, x antal gånger under dagen och sen ska den alltid finnas till hands när vi  byter blöja. Hon kan boken utantill nu och läser med då jag läser högt ur den. Jag börjar få lite lätt panik över att den håller på att gå sönder, för jag köpte den på Dollarstore för typ ett år sedan så chansen att den finns kvar är väldigt liten. Skulle vilja laminera alla sidor så den håller för evigt.
 
Elin bjuder på massor av skratt, hon är oftast glad och alltid redo för nya äventyr. Vår älskade lilla tjej.


160426

 22 månader
Elin älskar Nicke Nyfiken, alltså på riktigt älskar. Hon bläddrar i sina Nickeböcker varje dag, pekar, "läser" och skrattar högt åt vad som finns på bilderna. Varje kväll tittar vi på Nicke Nyfiken på tv innan det är dags för sängen. Hon kan ibland smita iväg in till vardagsrummet, sätta sig tillrätta i soffan och peka på tv:n och säga Nicke" Så jag var ju med andra ord tvungen att virka en alldeles egen Nicke åt henne. Den mottog hon med en stor kram och bäddade genast ner honom i dockvagnen. Bra betyg med andra ord!
 
Elin pratar för fulla muggar nu. Det säger jag iofs varje gång, men pratet har nu avancerat till att vi förstår så himla mycket mer av vad hon säger. Hon har börjat sätta ihop ord "mammas bil" hej då pappa!" och "mamma sover" vilket var vanliga ord ur hennes mun medan vi fortfarande låg i magsjukan och jag försökte vila. Det är himla häftigt att följa hennes utveckling och jag tror hon själv tycker att det är ganska härligt att kunna kommunicera lite bättre med alla runt omkring henne.
 
Magsjukan åkte vi ju alla på häromveckan. Men som jag skrev tidigare tycker jag Elin tog det hela med ganska god ro. Hon spydde några gånger under ett dygn och sedan var det över. Matlusten är det väl lite si och så med, men vi ger henne det hon tycker om för att kicka igång magen igen.
 
Elin har även fått en spring/balanscykel. Hon pratar väldigt mycket om att cykla så vi kände väl att det var dags för henne att få testa en sån. Den är på gränsen för hög, så till sommaren kanske hon har vuxit ikapp den.


160326


21 månader.
 
När kommer man någonsin känna att tiden inte rusar iväg för en? Jag vill stanna tiden här och nu, flera gånger per dag för det går för fort. Det är verkligen som alla säger, snart är hon tonåring och flyttar hemifrån.
 
Elin är inne i världens mysigaste period just nu, kramas ofta och innerligt. Lägger gärna armarna om en och trycker till, håller gärna handen när hon dricker välling eller kryper upp i ens famn för att läsa bok. Jag njuter varje sekund och önskar man kunde bevara minnen i burk för att plocka fram senare.
 
Vi läser väldigt mycket böcker, som jag berättat tidigare. Men nu är hon om möjligt ännu mer intresserad av vad som faktiskt står i böckerna. Vi pratar om vad vi ser på bilderna, läser ibland hela boken eller bara låter henne peka och gissa.
 
Nya ord ploppar upp här och där hela tiden: jacka, socka, tick tack (när man pekar på klockan) och häromdagen utbrast hon "mamma mia!" när jag höll på att snubbla i hallen. Hon förstår så himla mycket mer än vad man tror och vi blir ofta förvånade.
 
Hon är fortfarande väldigt försiktig av sig, när det kommer till att testa nya saker, nya miljöer och nya människor. Men oftast går det rätt fort så har hon anpassat sig till en nivå hon känner sig trygg med.
 
Vi fortsätter dock ha problem med tandborstningen. Hon vill helt enkelt inte. Vi har provat alla era tips, men utan framgång. Så vi står och stampar på ruta ett och försöker borsta så gott det går.


160226

20 månader.
 
Det har hänt en hel del med hennes tal sedan förra månaden. Hon har alltid "pratat" mycket,  men det har kommit väldigt få riktiga ord. Nu kommer det ord efter ord som vi förstår. Hon pekar på allt och vi ska berätta vad det är varpå hon försöker härma. Vi kör mycket frukt, grönsaker och läser ur pekböcker så hon ska känna igen och lära sig. Ord som hon kan är:
Mamma och pappa
Hej och hej då
Tack
A-chin (apelsin)
Gia eller Eija (Elin)
Mera och mer
Farfar
Där och titta
Ja och nej (Har hon kunnat väldigt länge)
Wow och oj (Har hon också kunnat väldigt länge)
 
Sen kan hon hur grisen, kon, hästen och ankan låter.
 
Det där med mamma och pappa är himla roligt. Det har hon ju iofs sagt väldigt länge, men det är först nu hon verkligen använder det. Hon pekar på de saker hon associerar med mig eller Pär och hon säger vems hon tycker att det är. Snuset och tv-dosan är pappas, medan Colan och mobilen är mammas. Ja, barn är ärliga.
 
Hon älskar Bamse och Nicke Nyfiken. Hon blev överlycklig när hon fick en pyamas med Bamse på, pekar på trycket på magen och skrattar. Så nu läser vi mycket böcker med Bamse och Nicke, samt tittar på avsnitt från Netflix.
 
Hon ska prompt ha på sig sina vantar då vi ska någonstans och har nu även börjat vägra gå utan mössan och hjälmen. Inga andra ytterplagg duger, utan det måste vara dom hon alltid har på förskolan.
 
Hon är verkligen i en härlig ålder just nu, visar då det inte passar och skrattar ofta och gärna om hon trivs och är glad. Älskade älskade barn.
 
 


151226


18 månader.
 
Jag kan inte riktigt förstå att vi har en liten tjej på 1½ år här hemma. Vart har tiden tagit vägen?! Och tänker man ännu längre fram så blir hon 2 år gammal om bara ett halvår. Jisses.
 
Från förra månaden har vi nu utökat vår sångrepetorar och slipper sjunga bara en eller två låtar. Hon pekar i boken vilken sång vi ska sjunga och hon visar med armar och ben rörelser som hör till. Eller så hittar hon på egna. Den där boken är förövrigt hennes favoritbok, det är den första hon tittar i när hon vaknar och den sista hon tittar i innan hon somnar. Hon bläddrar och bläddrar, pekar och säger "eeh!" Ja då är det bara att ta ton. Om och om och om och om igen. Efter att ha sjunigt "ekorr´n satt i granen..." och "i ett hus..." en miljon gånger är man rätt less. Så ibland gömmer vi boken. Bara för att man inte ska bli helt hjärndöd.
 
Förövrigt kan jag erkänna att jag har samma beteende. När jag hör en låt jag tycker om, spelar jag den på repeat tills jag tröttnar. Jag antar att karma just nu skrattar gott för alla gånger jag utsatt Pär för denna tortyr. För ja, jag kan inte annat än att beskriva det som tortyr. Jag förstår det nu efter att ha sjungit samma låt minst en miljard gånger.
 
I dagarna gör vi också jullov från förskolan. Det känns både välbehövligt och skönt. Vi har lite problem att skiljas åt just nu, jag och Elin. Hon gråter och klamrar sig fast och vill inte att jag ska gå. Och såklart så vill jag ju inte gå när läget är som det är. Istället har vi fått börja göra så att jag bär in henne till matbordet och sätter henne i en stol. Då, då går det bra att lämna. Jag är inte orolig, det är en fas och den kommer att gå över. Men det gör ju ont i hjärtat att se henne ledsen. Elin har nog aldrig riktigt gått igenom någon separationsfas, så som jag fått dom beskrivna för mig. Hon har gnytt litegrann men aldrig varit hysterisk och gråtit tårar till tusen.
 
Hon har nu även kommit på att man kan klättra på våra matstolar. Vi har sett tendensen till det tidigare, men hon har som gett upp då hon inte klarat av det. Så vi har låtit det vara där, inte hjälpt eller pushat. Tids nog klarar hon det själv. Och ja, nu är vi där. Dock ganska ointresserad av det ännu, men galet stolt då hon lyckas.
 
Nu ska vi njuta av att vara lediga tillsammans i några dagar, äta god mat, mysa massor och kanske sova lite längre om dagarna.
 
 


151126

17 månader
Elin fortsätter att vara världens snällaste och gladaste unge. Vi får alltid beröm från förskolan att hon är så glad och skrattar jämt. Det känns så himla bra i hjärtat, dels att hon inte är elak mot andra barn men också att hon verkar trivas där hon är.
 
Elin har alltid varit lite reserverad mot andra barn, inte gått så hårt fram och aldrig visat att hon inte tyckt om när andra varit elaka mot henne, tagit hennes saker osv. Nästan på gränsen till mesig då hon bara stått och tittat på när andra barn gjort något. Men förskolan verkar ha gjort henne gott och hon har börjat säga ifrån när det händer något hon inte accepterar. Fin gräns det där, ingen av oss vill att hon ska slåss eller vara elak tillbaka, samtidigt som vi vill att hon ska kunna säga ifrån.
 
Elin fortsätter att läsa sina böcker. Men mer och mer har vi fått läsa med henne och berätta om de olika sakerna på bilderna och hon försöker härma efter. Plocklådor av olika slag är en annan favorit, dom kan roa henne länge då hon plockar i och ur. Och hennes älskade knopp pussel såklart.
 
Det märks att dom sjunger mycket på förskolan, hon sjunger en hel del hemma men vi har ingen aning om vilka låtar det är. Hon gestikulerar vilt med armar och ben så en del rörelser verkar hon kunna. Förra månaden var det "prästens lilla kråka" som vi körde jämt. Nu är det utbytt mot "Imse vimse spindel" och "Bä bä vita lamm". Hon blir oftast väldigt lugn då man sjunger och glömmer bort vad som besvärat henne. Hon brukar sitta med sina små händer och trycka fingrarna mot varandra och titta på en, då ska man sjunga "Imse..." och göra alla rörelser. Sen när man är klar tittar hon på en och säger "eeh!", då måste hon sjunga den igen. Så det brukar bli några vändor.
 
Elin älskar mat och det är inga problem att få henne att äta. Det är himla skönt att hon inte är kräsen och man ska måsta truga och hålla på. Det spelar ingen roll vad hon äter, ny mat som gamla beprövade recept, allt slinker ner. Mest av allt älskar hon fisk.
 
Elin har börjat visa tendenser till trots och är stundtals väldigt svår att klä på ytterkläder. Hon skriker, vrider och korvar sig. Dessutom är hon väldigt skeptisk till nya ytterkläder, dom ska hon bara inte ha på sig. Vanliga kläder såsom byxor, tröjor osv går hur bra som helst. Men inte om jag köpt en ny mössa eller vantar.
 
 


151026

 
 
 16 månader.
 
 
Elin har bara gått på förskolan i en månad, men redan ser man de positiva sakerna av att hon är där. Hon pratar och sjunger som aldrig förr, är medveten om att när ytterkläderna åker fram då ska vi ut och hon vill gärna försöka klä sig själv. Jag är väldigt tacksam att förskolan finns.
 
Det är full rulle från det att vi stiger upp till det att hon somnar. Hon fortsätter att tycka om böcker, att bläddra, peka och lyssna till när vi läser. Totte går till doktorn är enda boken jag fått henne att sitta still och lyssna från början till slut, annars brukar hon börja pillras redan efter första meningen. Men det tar sig så snart kan vi ligga och läsa precis som jag drömt om.
 
Hon leker mycket med pussel, även om bitarna är roligare att kasta och bita på än att försöka lägga dom på rätt plats. Det brukar oftast sluta med att det är jag som ligger på golvet och lägger klart. Hon tycker om min gamla leksak där man ska pricka in rätt klossar i rätt hål. Vi lyssnar mycket på babblarnas skiva och dansar och sjunger till den. Det märks att hon känner igen låtarna och hur vi brukar göra. Hon har även lärt sig att snurra rätt nyligen, ibland kör hon alldeles för hårt, blir yr och ramlar.
 
När hon ger ifrån sig något man bett om att få eller när någon annan får något säger hon "ta ta", alltså tack tack. Annars är det mest kinesiska som kommer ur hennes mun. Men pappa, mamma, där, titta och lampa är ord hon kan och som vi förstår. Hej kan hon också säga och när vi säger hej då, då vinkar hon glatt.
 
Hon älskar att kolla på alla kort vi har satt upp runt om i huset. Helst ska vi ta en tur runt alla och berätta vilka det är på bilderna. Gör vi inte det står hon nedanför bilderna och skriker och pekar.
 
Hon fortsätter att sova hela nätter, även om mornarna har börjat bli tidigare än förr. Nu är det oftast morgon vid 6-7. Men vi ligger oftast kvar till 8 och drar oss, myser och läser böcker. I veckan gjorde hon däremot något hon aldrig gjort förr, hon vaknade klockan 4 och kunde sen inte somna om. Det har aldrig hänt förr att hon vaknat och inte kunnat somna om, det har alltid funkat med att vi stoppat in tutten och lagt en hand på hennes huvud. Men inte denna gång. Hon var klarvaken och jag skulle upp klockan 5 för att köra till skolan i Umeå. Vi la henne mellan oss tills väckaren ringde men ingen av oss kunde somna om. Sen var hela dagen förstörd för hennes del. Hon somnade redan innan lunch på förskolan och sov 45 min. Sen skippade hon att sova resten av dagen så när middagen väl kom här hemma var hon så trött att hon inte kunde hålla i drickflaskan. Hon bara skrek och skrek. Vi lät henne sova i 30 min för att se om hon kunde hålla ut till halv åtta då hon i vanliga fall brukar få vällingen, men det gick inte. Halv sju slocknade hon och sov sen hela natten. Tokunge. Hoppas hon lärde sig att det där inte var något för henne.
 
Vi har försökt introducera pottan för henne men med enormt lite intresse. I början var hon rädd för den och ville inte sitta där. Nu har vi avancerat till att hon tror det är nån form av fordon. Så hon sitter mest på den och åker runt och brummar med munnen. Men snart kanske hon ser att den inte är farlig.
 
Hon har tidigare låtit bli skåp och lådor som vi sagt att hon inte får röra. Men nu testar hon allt och är i varje vrå som hon inte får. Hon har dessutom blivit så lång att hon når till dörrhandtagen, så det är en hel del spring ned att öppna och stänga dörrar. Men än så länge står hon bara bakom och väntar på att vi ska öppna och hämta henne.
 
Elin har också hittat sin navel. Fantastisk rolig grej. Vi säger "Vart är naveln?" och hon drar upp tröjan, pekar och pillar i naveln och skrattar sedan högt. Inte lika roligt då hon drar i mina kläder för att peta i naveln.
 
Sen Elin var väldigt liten har vi sjungit "Prästens lilla kråka" för henne. Den känner hon igen in i minsta detalj och älskar den. När hon ligger mellan oss på morgonen sätter hon sig på min mage, tar tag i mina tummar och börjar kasta sig åt sidorna. Hon skippar första delen i sången för det är själva svängandet som är roligast. Det här gör hon VARJE gång. Hon älskar låten och så fort hon sitter i någons knä ska man sjunga den sången.
 
 
 
 
 
 


150926


15 månader.
 
Tiden går så himla fort att jag har svårt att skilja månaderna åt, har inte längre någon egentlig koll på när hon lärt sig vissa saker. Vissa saker är nya och vissa har hon kunnat länge men jag har glömt att dokumentera.
 
Hon har bättre kontroll på sin kropp nu när hon lärt sig att både springa och klättra på saker och ting. Inte alls ovanligt att hitta henne på tv-bänken eller i lådan under spisen där alla ugnsplåtar ligger. Men det syns på henne att hon vet att hon egentligen inte får vara där.
 
Hon har tydligt börjat visa vad hon tycker om och inte, både när det gäller leksaker och aktiviteter. Hon har dessutom kommit in i någon tidig trots fas och slänger sig ner på golvet och gråter/skriker när hon inte får som hon vill. Det kan vara allt från att inte sitta i vagnen (som hon annars älskar) till att hon inte får gå någonstans eller att man tar av henne något hon inte får ha. Vi försöker avleda så utbrotten inte ska bli så jobbiga för henne så att hon lätt kan glömma vad det var hon för tillfället höll på med.
 
Leksaker med ljud och böcker är hennes favorit för tillfället.
 
Hon har börjat komma in i sina gamla sovvanor nu när sommaren är över, så oftast har hon somnat strax innan 20.00 på kvällen. Nu när förskolan snart drar igång på riktigt lär väl dom tiderna ruckas litegrann och hon kanske somnar ännu tidigare, då vi även ska upp tidigare på mornarna.
 
Inskolningen på förskolan har hittills gått väldigt bra. Hon tycker om personalen och alla barnen så det känns helt okej att lämna henne där. Nu är hon ju enbart där 1 timme om dagarna och nästa vecka blir det 2 timmar. När inskolningen är över kommer hon vara där från 7.30-15.00, enormt länge för mig men det är så vi har lyckats pussla ihop vardagen då jag måste få tid att plugga.
 
Tänker tillbaka på hur vardagen såg ut för ett år sedan, då var Elin 3 månader och vi hade bland annat namngivning för henne. Tänk att det redan är 1 år sedan.
 
 


150826


14 månader.
 
Det känns som att under sommaren så växte Elin och blev ett riktigt barn, ingen bebis. Från det att hon lärde sig att gå så var det som att hela hennes kropp ändrades.
 
Nu går hon fram med en väldans fart och tycker inte om att vara still några längre stunder. Dock är hon alltid i närheten av oss och springer aldrig iväg själv. Hon har lärt sig att gå upp och ned för trappor, upp och ner i soffan. Det roliga med Elin är att hon är så himla försiktig, så vi har i stort sett aldrig behövt lära henne hur man ska göra när det gällde att vara försiktig med saker och ting. För den sakens skull lämnar vi ju aldrig henne utan uppsikt, även hon kan göra sig illa såklart.
 
Hon fortsätter att prata sin "kinesiska", men jag tror nog inte att det dröjer så länge innan hon prickar in något ord rätt.
 
För första gången under hennes liv har hon blivit "mammig", lagom till att jag ska börja studera och Pär ska vara hemma. Det känns faktiskt lite mysigt då hon så himla tydligt varit pappas flicka. Men hon är inte så extrem att man inte kan åka någonstans eller så. Utan det är mer att hon börjat ropa efter mig och gärna vill klänga på mig istället för Pär.
 
Lika försiktig som hon är med alla andra nya saker, är hon även lite reserverad och försiktig då det gäller djur. När vi var på Lycksele djurpark tidigare i sommar så syntes det att hon gärna ville men inte riktigt vågade klappa djuren. Men när det väl släppte gick det bra. Samma sak då mamma var hundvakt så var hon lite skeptisk men tillslut så vågade hon klappa hunden.
 
Om en månad börjar vi skola in henne på förskolan, det känns både och. Jag är nervös, lite rädd och samtidigt lite förväntansfull inför hur framtiden kommer att se ut med förskola, studier och jobb för Pärs del. Jag tror att allt kommer att bli väldigt bra.
 
Elin fortsätter att sova lite halvdåligt på dagarna, men tar igen det på nätterna. Då sover hon oftast från 20.30-8 på mornarna. Vi har de senaste 2 veckorna ställt väckaren och väckt henne kl 8. Annars han hon sova till klockan 9-9.30 och då blir kvällarna samt dagssömnen väldigt rubbad. Ett plus med att ställa väckaren är ju att även vi kommer upp på mornarna och får något gjort. Hon sover också hela nätter och jag är väldigt sällan upp för att trösta henne eller stoppa in tutten igen.
 
 


150726


13 månader.
 
Några dagar innan hennes 1-års dag tog hon sina första steg, sedan dess har det blivit några stapplande steg varje dag. Och nu går hon faktiskt mer än vad hon kryper, så snart har hon nog blivit tillräckligt tuff för att välja bort krypandet helt. Vilket skulle vara väldans bra då vi knappt äger några byxor utan hål i.
 
Hon äter allt mer det vi äter utan att jag behöver pureéa sönder maten. Vi har varit lite fega då vi trott att hon inte klarat av större bitar, men det har gått väldans bra så vi fortsätter med det. Hon älskar att sitta och plocka själv, men tycker också om att bli matad. Så inga tendenser till att vilja äta själv med sked eller gaffel hittills. Hennes bästa mellanmål just nu är melon av alla slag.
 
Elin har upptäckt tennisbollar och vill gärna leka med dom. Antingen att hon kastar själv eller att vi är med och kastar. Hon ÄLSKAR grus, vilket uppfart mest består av, så det blir många "Aj aj" och "Fy!" men hon slår dövörat till och sprattlar vidare i gruset.
 
Vi hade lite problem med läggningen på kvällen förra månaden. Den kunde ta flera timmar med inslag av skrik mest hela tiden. Bvc-sköterskan tyckte vi skulle sitta utanför hennes rum (till skillnad från i rummet som vi gjort tidigare) och låta henne skrika en stund för att sedan gå in osv tills hon somnat. Men det kändes aldrig riktigt bra för oss. Jag kan förstå att vi ska sitta utanför, för när vi satt i rummet blev hon bara eggad och trodde vi skulle leka. Men att låta henne skrika känns inte bra. Man hör oftast vilket slags skrik hon har, och det hon hade när hon skulle sova men inte ville, det var inget vi kunde ignorera. Så vi gjorde helt enkelt så att vi sköt på sovtiden istället. Hon brukade somna kring 20.00 men vi fick helt enkelt släppa på den rutinen och lägga henne lite senare, och det funkade utan problem. Så nu somnar hon kring 21.00 och vi är helt okej med det. I alla fall nu under sommaren då alla rutiner är lite ur balans. Vi kommer komma tillbaka till rutinerna senare när jobb/skola/förskola drar igång.
 
Hon älskar att vara på studsmattor och "hoppa", bli skjutsad runt på trehjuling (en sån där med handtag för föräldern) var också en hit och att busa i kryptunneln.
 
Hon "pratar" för fulla muggar, hela meningar och utläggningar men problemet är ju bara att ingen av oss förstår vad hon menar. Än så länge är blir hon inte frustrerad av att vi inte förstår, eller att hon inte riktigt får fram vad hon menar.
 
Hon har dessutom lärt sig att säga "aaah" efter att hon dricker. Så nu gör hon det när hon dricker, när jag dricker, när Pär dricker eller vem som helst som dricker. Ganska gulligt. Och har man mot förmodan glömt att säga "aaah" så gör hon det åt en.
 
Hon har börjat härma saker som vi gör, eller hennes kusiner tex. Följer gärna efter och är nyfiken och vill prova också. Hon har börjat klättra och vill gärna upp i soffan själv. Trappen i hallen har vi stenkoll på då vi inte har någon grind där. Och än så länge funkar det. Men så småningom får vi fundera ut en lösning då en grind inte passar där.
 
Det är väldigt häftigt att stå på sidan av och se henne utforska och upptäcka allt som finns i världen. När ögonen bli stora som tefat eller när hon skriker till av glädje. Det känns så underbart i hjärtat.
 
 


150626


Elin 1 år!
 
Och så kom dagen då vår lilla busunge fyller 1 år. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, för det är ju sant, men vad tiden har gått fort! Jag minns det ju som igår då vi låg på BB med en alldeles nyfödd liten lillprutt som vi inte visste riktigt vad vi skulle kalla henne för. Vi var ju ganska säkra på att det var en pojke vi skulle få. Så det blev lillprutt i väntan på det rätta namnet.
 
Elin är en väldigt lättsam dam med en otroligt stark egen vilja och en röst som spränger öron. Hon hörs när hon vill något, det kan ingen missa. Hon älskar mat, både mammas och burkmat. Hon har äntligen börjat intressera sig för att äta själv med händerna och kladda på. Hon har varit totalt ointresserad och skeptisk till allt vi lockat henne med. Så vi har låtit henne vara tills och visat tecken på att hon vill. Och nu går det riktigt bra! Banan, pannkaka, vattenmelon eller macka med leverpastej är hittills hennes favoriter att äta själv.
 
Den 20:e juni tog hon sina allra första stapplande steg! Och sen dess har hon gått några steg varje dag. Det kommer lite då och då, men hon föredrar att krypa eller hasa sig fram.
 
Den 4:e tanden i nederkäken har spruckit upp och fyra tänder uppe syns tydligt men har inte kommit igenom än. Vi tror att det kan vara därför hennes sömn är rubbad både dag och natt. Eller iaf en orsak till det. Hon sover knappt på dagarna och gör natt vid halv elva på kvällen. Vi tycker att det är lite tidigt att sluta sova helt vid 1-års ålder, men alla barn är ju olika.
 
Den 29:e juni har vi 1-års kontrollen med vaccin och vägning och mätning samt ett utvecklingssamtal. Det ska bli intressant att se hur stor hon blivit som alla gånger vi blir kallade.
 
Jag ska också passa på att ge både mig och Pär en klapp på axeln. Vi fixade det första året med allt vad det innebär och det ska vi skryta upp oss själva lite extra med. Det har varit tufft vissa gånger, det ska vi inte hymla med men man fixar mer än man tror. Och det ständiga dåliga samvetet som kom på köpet med att få barn, det kommer jag nog aldrig bli kvitt. Men jag jobbar på att försöka tänka om på den punkten för ibland blir jag otroligt nedstämd och tänker att allt jag gör är fel. Men hon har ju samtidigt vuxit upp och blivit en helt underbar tjej så helt fel kan vi ju inte göra.
 
Det har varit ett underbart år där jag lärt mig otroligt mycket. Bara tanken att vi får uppleva alla första gånger med Elin gör mig så glad. Första gången hon skrattade, första gången och kröp, första gången hon smakade gröt osv kommer bytas ut till första gången hon ska lära sig cykla, börja förskola, springa. Jag kan knappt bärga mig.
 
Jag kommer njuta in i det sista av min mammaledighet för sen börjar en ny vardag. Det gör lite ont att veta att jag kommer missa hennes dagar då jag är på annat håll, men det är nog nyttigt också. Men det kommer kännas konstigt att inte flytta över henne på morgonen till vår säng och ligga där och mysa tills vi kliver upp. Eller att sitta och läsa med henne på golvet. Att inte känna hennes lilla hand på min axel då vi kliver nedför trappan och ska starta dagen med frukost. Men nu får Pär äran att göra det istället.
 
Tänk att man kunde känna så mycket kärlek. Älskade älskade Elin.


150526

11 månader.
 
Det är inte det lättaste att ta bilder på denna dam längre, hon har alldeles för mycket spring i benen.

 Det har hänt lite grejer med Elins utveckling sen sist. Hon kan numera klappa händerna och vinka, både spontant och när man säger åt henne att göra det. Så nu vinkar hon glatt åt både vänner som okända. Hon kan även leka titt ut, så istället för att vi håller upp en sak för ansiktet är det numera hon som gör det.
 
Hon har även minst två tänder på gång, alla uppe. Att borsta tänderna har gått hur bra som helst tidigare, hon har bara gapat och tyckt att det varit roligt. Nu måste vi gå igenom ett smärre utbrott där hon skriker, gråter och slänger sig hit och dit. Inte alls vad man är van och man känner sig rätt hemsk då man håller i henne fast hon uppenbarligen inte vill. Vi har försökt göra det till en rolig grej, ibland funkar det bättre och ibland inte. Men tänderna måste ju borstas.
 
Vi har också gått igenom en "inte byta blöja på skötbordet" fas, från ingenstans skulle hon inte ligga där. Hon fick samma beteende som vid tandborstningen och det slutade alltid med att man blev frustrerad, svettig och mera döv. Så i nån vecka fick vi flytta ner hela projektet på golvet, för där gick det an att byta på henne.
 
Hon har också börjat om med sin skrik fas, hon älskar uppenbarligen sin egen röst nå så fruktansvärt för i tid och otid ger hon ifrån sig skrik som skär i öronen. Där står vi lite handfallna då vi inte riktigt vet hur vi ska tacklas med problemet. Höras måste hon ju få göra, men det finns gränser. Men hon är ju bara ett barn, så det går ju inte riktigt att lära henne det än.
 
Hon har dessutom börjat totalvägra att sova på dagarna. Allt från ingenting till 30 min är ungefär vad vi skrapar ihop. Det resulterar i en ganska grinig tjej. Vilket kan vara rätt jobbigt. Men trots ihärdiga försök att då få henne att sova, så vill hon inte.
 
Elin har också vid en rad tillfällen stått alldeles själv, helt utan stöd från någonting. Dock varar det inte så länge för när hon väl kommer på vad hon gör, sätter hon sig sakta ner och kryper iväg. Men från förra månaden har hon börjat att våga lite mer. Så nu övar vi mest på att stå så hon lär sig att det inte är så farligt.
 
Elin älskar att gömma sig under bord och att bli jagad. Och att öppna och stänga skåp och lådor. Att leka med allt man inte får leka med är också roligt.
 
 Allt som allt är hon hur go som helst, trots sömnbrist och trotsfasoner.


150426


10 månader
Snart skriver jag om hennes 1-års dag, helt sinnessjukt vad fort tiden har gått.
 
Elin har fått en till tand sen förra gången. I samma veva åkte hon på skyhög feber och tappade all matlust, det var enbart ersättning som gick ner. Vi vet inte om det var den så kallade 3-dagars febern eller om det hade nått med tänderna att göra, men efter att febern försvann tog det ett tag innan matlusten kom tillbaka.
 
Hon har börjat dra sig fram på rumpan, något som ingen av oss sett henne göra tidigare. Hon kryper ju för fulla muggar men nu har hon även börjat hasa sig fram, särskilt när hon håller en leksak i ena handen. Hon ställer sig upp utan stöd, men enbart i soffan eller sängen. Ingen annan stans har hon vågat släppa taget, men det syns att hon snart är där.
 
Hon älskar att gunga ute men att sitta på gräset och leka är än så länge ingen jätte hit. Pär var på bvc tidigare i veckan för vägning och mätning och hon kvalar in på 9.7 kg och 72 cm lång, vår älskade lillprutt!
 
Hon har börjat med att slicka på allt som kommer i hennes väg, stolsben, händer, skötbordet, kundvagnar. Inte jätte fräscht men det är ju omöjligt att hålla henne borta från det, särskilt kundvagnen när man är och handlar. Hon slickar på scannern, den där kedjan som hänger ner, handtaget osv. Jag säger åt henne, stoppar in tutten men hon spottar bara ut den, tittar på mig och börjar slicka igen. Haha! Men lite skit rensar magen, eller hur?
 
 
 
 


150326

 
 

9 månader
 
Lika länge på insidan som på utsidan. Fast jag måste ju säga att de 9 månaderna på utsidan har gått minst dubbelt så fort i alla fall.
 
Förra gången beklagade vi oss ju över det faktum att inga tänder dykt upp ännu. Två dagar senare så blev hon lite grinig och var rätt svullen nere i munnen och inte långt därefter så dykte dom upp, två på en gång när vi ändå var på gång. Hon märkte nog inte av det så mycket, utan det var typ två dagar som hon var lite grinig. Däremot så har vi ju haft bajsfest efter bajsfest. Inte så trevligt. Men hon var nöjd och glad.
 
Sen förra månaden har jag dessutom bättrat mig vad gäller att laga egen mat åt henne. Vi har fortfarande burkmat med oss när vi är på vift, men annars får hon samma mat som oss. Broccolisoppa, lasagne, spagetti och köttfärssås, osv. Med stavmixern till hjälp blir det perfekt mat åt henne.
 
Hon kryper överallt och ställer sig upp mot allt som går. Men hon är väldigt duktig och försiktig när hon ska ner eller upptäcker att hon inte klarar att ta sig ner utan att ramla. Hittills har hon ramlat väldigt få gånger. Lära-gå vagnen är framplockad och vi introducerar den lite då och då, men roligast hittills är att ställa sig mot matstolen och skjuta den framåt.
 
Vi har slutat använda babyskyddet i bilen så nu är den stora stolen framplockad. Det slog mig då att hon verkligen inte är någon liten bebis längre. Tidigare i veckan blev det premiär för henne att sitta i kundvagnen, något jag var nervös inför men som visade sig vara helt lugnt. Förmodligen var det så mycket att se på för henne.
 
Nu är det ju faktiskt bara 3 månader kvar till henne 1-årsdag. Helt sjukt. Vi har ansökt om förskola och förhoppningen är att hon ska kunna börja där i oktober. Vi kommer att vara hemma båda två hela sommaren och från och med den 24 augusti tar Pär över föräldraledigheten ensam tills hon ska skolas in på förskolan.
 
 
 
 
 
 
 
 


150226

 
8 månader
 
Jag tror att det här har varit den månaden då det hänt mest i hennes utveckling. För jisses vad det har hänt saker! En vecka efter att hon blev 7 månader lossnade det äntligen och hon lärde sig krypa. Nu vill hon aldrig sitta utan ska genast iväg och upptäcka saker. Roligast att krypa till är handtaget på luckan till vår matkällare. Där kan hon ligga länge och pilla.
Inte långt därefter tog hon sina första steg medan jag höll henne i händerna. Och när hon väl lärde sig "gå" rätt med fötterna började hon dra sig upp mot saker och sist utav allt så har hon börjat förflytta sig utefter möbler. Pjuh! Inte undra på att hon sovit som en kratta med allt detta nya att bearbeta. Gulligast är ändå när man kommer för att plocka upp henne på morgonen och hon står rätt upp och spejar runt i hennes rum. Hon har dessutom börjat "prata" på ett annat sätt än tidigare. Förr var det mest bara skrik i hög tonart men nu är det "blah blah" och "mamama" och "papapa" som gäller. Dock fortfarande i en extremt hög tonart. Det är lite roligt när man träffar andra bebisar, Elin är alltid den som hörs mest. Vissa ligger på rygg och gnyr ibland medan hon sen hon var nyfödd skrikit sig högröd på en sekund när hon ville något. Och så är det fortfarande. Jag skulle inte bli förvånad om jag eller Pär har dragit på oss en mindre hörselskada. Så rädslan att jag inte skulle höra henne när vi flyttade henne till eget rum, var extremt obefogad.
 
Hon har varit sjuk för allra första gången i sitt liv. En rackarns förkylning som smittat både Pär, mig, min syster, pappa och mamma. Hon var inte kaxig med både hög feber, hosta och snorig näsa. Oj vad jag ville byta med henne. Hon som i vanliga fall är full av energi sov för första gången i sitt liv 3,5 timme mitt på dagen. Det har aldrig hänt, inte ens då hon var nyfödd. Det blev några jobbiga nätter med hostattacker och avbruten sömn. Men ganska snabbt gick hon tillbaka till att vara sitt fartiga jag.
 
I samma veva som hon blev sjuk ratade hon gröten på morgonen och ville bara ha ersättning. Så det där med att lära henne äta riktig mat hamnade återigen på hyllan. Men så när hon blev frisk provade jag igen och vilken succé det blev! Så nu äter hon gröt på morgonen, mat till lunch, mellanmål, mat till middag och välling på kvällen. Från ena dagen till den andra. Jag ska vara helt ärlig och säga att jag hittills inte lagat någon mat åt henne. Det är burkmat som gäller, rackarns smidigt. Allt finns ju liksom där i rätt mängd. Jag behöver inte vara orolig att hon får i sig för lite av något osv. Men jag ska ta mig i kragen och laga mat som hon kan äta, eller mer äta det vi äter. Jag är bara lite nervös och för okunnig än.
 
Vi väntar med spänning på när det ska dyka upp någon tand, vi är och petar henne i munnen så gott som varje dag. Men än så länge väntar hon med det. Vi som har köpt både tandborste och tandkräm! Men det vi kan göra är att börja "borsta" ändå så att när hon väl har tänder blir det inte så stor grej att borsta.
 
Annars njuter vi av att våren börjar vara på väg. Många barnvagnspromenader har det blivit och fler lär det bli. Och framförallt, det är så jäkla häftigt att se henne utvecklas!
 
 
 
 


150126


7 månader.
Ja, såhär ser det ut hemma hos oss nu förtiden. Lägger man ner henne så vänder hon sig snabbt för att ställa sig och balansera på alla fyra. Hon tar sig framåt genom att åla och snurra runt i cirklar. Så det dröjer nog inte alltför länge innan det lossnar för henne och hon börjar krypa på riktigt.
 
Hon har dessutom blivit en riktig hejare på att sitta. Jag brukar passa på att träna innan hon ska sova på förmiddagen, då sätter jag ner henne på golvet med lite leksaker, sen sitter hon där dom 30-45 min jag tränar. Hon gillar att titta på och skrattar gärna och klappar händerna. En perfekt träningskompis som peppar och hejar på!
 
Matrutinerna har inte förändrats sedan förra månaden. Vi kör på gröt, ersättning, mellanmål med fruktpuré och turkisk yoghurt, ersättning och sist av allt välling. När jag kommer ihåg och tid finns så provar jag burkmat, det är lite blandade reaktioner från henne när jag testar. Ibland går det ner två tuggor och ibland ryker hela burken. Och kommer jag ihåg när jag lagar mat att inte salta, så får hon testa det också. Men som sagt, det är än så länge väldigt smidigt att ge ersättning och hon vill ha det, så jag ska erkänna att jag inte är så aktiv med att introducera vanlig mat än.
 
Hon sover fortfarande till kl 8.30-9 på mornarna vilket jag uppskattar enormt. Nu den senaste veckan har hon dessutom varit väldigt lätt att lägga för kvällen också. Vid 20 lägger vi bara ner henne i sängen och sen får hon somna själv, vilket hon också gjort. Helt underbart då vi haft en längre period då vi behövt vagga henne i armarna för att hon ska varva ner. Jag och Pär har varit väldigt bestämda sen dag ett att vi ska inte vagga henne till sömns, vi vill inte fastna i det och framförallt vill vi inte lära henne att det är så man somnar. Men vi är alla mänskliga och vi har inte alltid orkat ta den fighten, det tär lite på en då nattningarna blir flera timmar lång. Men nu verkar det ha vänt, peppar peppar.
 
Jag passade dessutom på att under julledigheten styra in hennes säng i hennes eget rum. Och där har hon sovit hur bra som helst sen dess! Jag har funderat ganska länge på när det kan vara läge att prova för henne att sova i eget rum, men läget har inte varit rätt förrän nu. Jag ville först att hon skulle sluta äta på natten och när hon lärde sig vända sig till mage, ville jag att hon skulle acceptera magläget och lära sig vända sig tillbaka. Annars skulle jag behöva kliva upp så många gånger och gå in till henne. När hon väl gjort det, så fanns det inte längre något hinder att prova. Och jisses vad vi båda sover bättre! Hon har inte varit vaken speciellt många gånger på nätterna, men jag har sedan hon föddes sovit väldigt ytligt, vaknat varje gång hon vänt sig eller grymtat till, och sen har jag legat vaken och tänkt att det löns inte jag somnar om för hon kommer snart vakna ändå. Och det är nog inte alls så ovanligt bland mammor och pappor. Men nu sover jag som vanligt igen för nu finns det inga ljud att vakna till. Och skriker hon, då hör jag det trots att jag sover på andra sidan huset. Helt underbart!
 
På fredag ska vi till Bvc och väga, mäta och vaccinera. En månad sent då dom inte haft någon barnläkare. Så det ska bli himla spännande att se hur stor hon blivit. För det har hon, särskilt nu senaste veckan så känns det som att det har hänt något på alla plan för henne. Vår lilla skrikis.


141226

Idag blir vår älskade lillprutt 6 månader!
 
Det är nu jag ska säga "vart har tiden tagit vägen?!" och det undrar jag verkligen. Det här halvåret tillsammans med henne har bara flugit fram i ett rasande tempo.
 
Matrutinerna har ändrats ganska mycket på bara en månad. För att vänja henne vid skeden och annan konsistens än flytande, och lära henne hur man ska äta gav jag henne lite fruktpuré innan varje mål ersättning, på så sätt skulle hon vara hungrig och nyfiken på maten, och det har funkat väldigt bra. Hon lärde sig ganska snabbt hur man skulle göra. Så i och med det får hon nu gröt varje morgon, sen ersättning vid lunch, fruktpuré som mellanmål, ersättning och sedan sist av allt en flaska välling innan läggdags. Nästa steg är att införa ett mål mat istället för ersättning åtminstone en gång per dag.
 
Man inser ju dock hur väldigt enkelt och smidigt det är att bara ge ersättning. Men nu är hon så pass gammal att behovet för annat är större. Litegrann känns det som att vara tillbaka den allra första tiden då man bara var en mjölkmaskin och ammade konstant. Nu är det måltider och mellanmål och det känns som ett konstant ätande. Men man kommer fort in i det. Det känns ändå som att vi har bra rutiner än så länge.
 
Med sömnen har vi gjort lite ändring. Istället för att hon ska få sova så länge som möjligt varje gång hon är trött, har vi nu börjat väcka henne. Varför kan man ju då undra, då hon sover dåligt om dagarna. Jo, vi har haft några jobbiga veckor då hon efter att ha fått välling där vid 19 somnat men sedan vaknat efter 15-40 min och skriker. Det är omöjligt att få henne att somna igen och där kring 22-23 somnar hon äntligen. Så vill vi inte ha det. Så nu får hon inte sova längre än till 9 på morgnarna, sen vid 11 sover hon en timme och vid 14.30 så får hon sova en halvtimme till. Det har hittills funkat ganska bra. Visst vaknar hon och skriker men istället för att vara vaken så somnar hon om när hon får tutten.
 
En annan ny grej från förra månaden är att jag har fått henne att sluta äta på natten. Hon brukade vid 6-7 på morgonen vakna och vilja ha mat (jag vet att för vissa är inte 6-7 natt utan morgon, men inte för oss). Jag har läst en massa olika metoder men alla har låtit så drastiska och hemska. T ex att bara ge henne vatten istället och ta striden då hon skriker osv osv. Jag gjorde istället så att jag skar ner, från en full flaska till en halv. Gick det bra och fick henne att somna om så gav jag mindre nästa natt osv. Tillslut var jag nere på 65ml ersättning som jag gav henne 3 nätter i rad bara för att se om det gick. Tillslut slutade jag ge henne och hon somnade nöjt om när hon fick tutten. Nu är alla bebisar olika och vissa kanske kräver en annan metod. Men denna funkade för henne och mig. Jag fick inte dåligt samvete för att jag skar ner allt på en gång, för äter hon en hel flaska så är det inte bara för att snutta som hon äter, och jag gav henne en chans att vänja sig succesivt vid mindre och mindre.
 
Hon skrattar mer och oftare nu. Hon är jätte kittlig vid axlarna av någon anledning och tycker om när vi gör grimaser och konstiga ljud för henne. Vi tränar vidare med att få henne att sitta bättre och det går bra. En dag satt hon hela 5 minuter utan stöd och utan att ramla, så det går framåt! Dessutom har hon som helst av allt velat ligga på rygg och helst stilla, börjat att vända sig. Nu snurrar hon runt för fullt och är aldrig still. Och i och med att hon klarar av att rulla själv, har hon accepterat magläget. Dock måste vi vända henne när hon hamnat på mage i sängen för hon klarar inte av att vända sig till rygg igen. Men det kommer så småningom.
 
Jag trodde aldrig att ett halvår skulle gå så snabbt. Men det har det och vi har älskat varje stund med henne.
 
 
 
 
 


141126

 
 
Älskade unge!

Så har Lillprutt blivit 5 månader gammal. Jag kommer nog alltid säga det, men vad tiden går fort! Vi har så svårt att förstå att hon redan hunnit bli så gammal. Snart är hon ju ett halvår!
 
Jag älskar verkligen dagarna med henne. Hon är så lätt att ta med sig överallt, finner sig väldigt bra i att vara i farten och på äventyr. Hon är så nyfiken i sig själv att det passar henne rätt bra att se andra saker än hemmets lugna vrå.
 
Vi har introducerat henne för plommonpuré och mosad potatis. En höjdare båda två! Även om väldans lite hamnade nere i magen. Det var mest utanför munnen och på händerna.
 
Och sen har vi ju det ständigt återkommande temat: sömn. Dagarna är väldigt olika då vi inte alltid är hemma och de rutiner vi har inte alltid kan följas. Men det finner hon sig rätt bra i också. Vi fortsätter att lägga henne vid 19-20 och hon somnar oftast då. Men senaste två veckorna har hon varit riktigt jobbig att få i säng. Hon stretar emot och kommer inte till ro. Hon är jättetrött för hon somnar när hon får flaskan men så fort vi lägger henne i sängen, då vaknar hon och skriker. Och när vi väl fått henne att sova, ja då vaknar hon flera gånger och bara skriker igen. Det har hon aldrig gjort, utan när hon somnat för kvällen då sover hon. Väldigt frustrerande.
 
Det enda positiva med detta beteende är ju att hon förmodligen kompenserar den dåliga sömnen med att ta sovmorgon. Oftast stiger vi upp vid nio och ibland även framemot halv tio. Superskönt!
 
När hon var 4½ månad satt hon för första gången utan stöd. Nu är det ju väldans korta stunder och med lite lätt slagsida. Men hon tycker om det och gör det gärna flera gånger per dag. Nu ska hon bara få lite mer armstyrka så blir det hela mer stabilare.
 
Vi har också gjort premiär på badhuset! Jag var ganska nervös inför detta besök, men allt gick jättebra. Hon tyckte verkligen om att sitta och plaska i bassängen och titta på de större barnen. Efteråt somnade hon nöjd och sov i 2½ timme. Ska tilläggas att även föräldrarna var helt utslagna.
 
 
 
 


141026

 
 
 
4 månader
 
Idag är det Elins 4-månadersdag. På senaste har jag börjat gå igenom förlossningen och den första tiden i huvudet, om och om igen. Kanske för att på riktigt förstå vad det är jag/vi gått igenom. Ungefär som att jag inte fattat det förrän nu, hur stort det är. Vilket mirakel det är. Och det faktum att det var hon som låg därinne, hon som gjorde att jag mådde så dåligt, att jag hade så ont i ryggen, hon som gjorde att jag käkade medicin mot halsbränna stup i kvarten. Hon som var så otroligt älskad och efterlängtad från allra första stund. Vår älskade underbara unge.
 
Man blir så väldans blödig och partisk som förälder. Elin är i våra ögon den allra sötaste unge vi sett och för varje framsteg hon gör blir man extra stolt och blöt i ögonen.
 
Till exempel så har hon nu fattat grejen med att greppa saker och stoppa det i munnen. Nu är det inte bara händerna som hittat dit. Jag köpte en liten prasselbok åt henne då alla andra leksaker hon har är för tjocka för henne att greppa. Boken blev en hit och jag hittar den oftast genomblöt. En morgon hittade jag henne liggandes med boken över ansiktet, halvt slumrandes där under.
 
Sömnen på natten har blivit bättre, god natt är det oftast vid 19-20 på kvällen och det funkar för det mesta att bara lägga ner henne. Sen äter hon vid 4-6 på morgonen och god morgon säger vi kring 8. Allt som allt, väldigt sköna nätter. På dagarna kämpar vi fortfarande litegrann med att hon ska sova. Ibland sover hon bara 5 minuter på en hel dag och det funkar inte riktigt. Men man måste samtidigt lita på att hon sover om hon är trött. Och från att ha sovit iaf 1½ - 3 timmar så vaknar hon nu efter 30-40 minuter och vägrar somna om.
 
Något jag börjat störa mig på är detta analyserande man som förälder alltid gör. "Varför sov hon bara 30 min idag?" "Varför har hon börjat göra si eller så?" Varför äter hon mer?" osv osv. Och den ursäkt som oftast används är utvecklingsfas, utvecklingssprång, tillväxtperiod, kalla det vad du vill. Istället för att konstant fundera på det där, har jag härmed bestämt mig för att bara följa med. Och dyker det upp något väldigt utstickande mönster så tar vi tag i det då.
 
 


Tidigare inlägg