Elin fortsätter att vara världens snällaste och gladaste unge. Vi får alltid beröm från förskolan att hon är så glad och skrattar jämt. Det känns så himla bra i hjärtat, dels att hon inte är elak mot andra barn men också att hon verkar trivas där hon är.

 

Elin har alltid varit lite reserverad mot andra barn, inte gått så hårt fram och aldrig visat att hon inte tyckt om när andra varit elaka mot henne, tagit hennes saker osv. Nästan på gränsen till mesig då hon bara stått och tittat på när andra barn gjort något. Men förskolan verkar ha gjort henne gott och hon har börjat säga ifrån när det händer något hon inte accepterar. Fin gräns det där, ingen av oss vill att hon ska slåss eller vara elak tillbaka, samtidigt som vi vill att hon ska kunna säga ifrån.

 

Elin fortsätter att läsa sina böcker. Men mer och mer har vi fått läsa med henne och berätta om de olika sakerna på bilderna och hon försöker härma efter. Plocklådor av olika slag är en annan favorit, dom kan roa henne länge då hon plockar i och ur. Och hennes älskade knopp pussel såklart.

 

Det märks att dom sjunger mycket på förskolan, hon sjunger en hel del hemma men vi har ingen aning om vilka låtar det är. Hon gestikulerar vilt med armar och ben så en del rörelser verkar hon kunna. Förra månaden var det "prästens lilla kråka" som vi körde jämt. Nu är det utbytt mot "Imse vimse spindel" och "Bä bä vita lamm". Hon blir oftast väldigt lugn då man sjunger och glömmer bort vad som besvärat henne. Hon brukar sitta med sina små händer och trycka fingrarna mot varandra och titta på en, då ska man sjunga "Imse..." och göra alla rörelser. Sen när man är klar tittar hon på en och säger "eeh!", då måste hon sjunga den igen. Så det brukar bli några vändor.

 

Elin älskar mat och det är inga problem att få henne att äta. Det är himla skönt att hon inte är kräsen och man ska måsta truga och hålla på. Det spelar ingen roll vad hon äter, ny mat som gamla beprövade recept, allt slinker ner. Mest av allt älskar hon fisk.

 

Elin har börjat visa tendenser till trots och är stundtals väldigt svår att klä på ytterkläder. Hon skriker, vrider och korvar sig. Dessutom är hon väldigt skeptisk till nya ytterkläder, dom ska hon bara inte ha på sig. Vanliga kläder såsom byxor, tröjor osv går hur bra som helst. Men inte om jag köpt en ny mössa eller vantar.