Idag blir vår älskade lillprutt 6 månader!

 

Det är nu jag ska säga "vart har tiden tagit vägen?!" och det undrar jag verkligen. Det här halvåret tillsammans med henne har bara flugit fram i ett rasande tempo.

 

Matrutinerna har ändrats ganska mycket på bara en månad. För att vänja henne vid skeden och annan konsistens än flytande, och lära henne hur man ska äta gav jag henne lite fruktpuré innan varje mål ersättning, på så sätt skulle hon vara hungrig och nyfiken på maten, och det har funkat väldigt bra. Hon lärde sig ganska snabbt hur man skulle göra. Så i och med det får hon nu gröt varje morgon, sen ersättning vid lunch, fruktpuré som mellanmål, ersättning och sedan sist av allt en flaska välling innan läggdags. Nästa steg är att införa ett mål mat istället för ersättning åtminstone en gång per dag.

 

Man inser ju dock hur väldigt enkelt och smidigt det är att bara ge ersättning. Men nu är hon så pass gammal att behovet för annat är större. Litegrann känns det som att vara tillbaka den allra första tiden då man bara var en mjölkmaskin och ammade konstant. Nu är det måltider och mellanmål och det känns som ett konstant ätande. Men man kommer fort in i det. Det känns ändå som att vi har bra rutiner än så länge.

 

Med sömnen har vi gjort lite ändring. Istället för att hon ska få sova så länge som möjligt varje gång hon är trött, har vi nu börjat väcka henne. Varför kan man ju då undra, då hon sover dåligt om dagarna. Jo, vi har haft några jobbiga veckor då hon efter att ha fått välling där vid 19 somnat men sedan vaknat efter 15-40 min och skriker. Det är omöjligt att få henne att somna igen och där kring 22-23 somnar hon äntligen. Så vill vi inte ha det. Så nu får hon inte sova längre än till 9 på morgnarna, sen vid 11 sover hon en timme och vid 14.30 så får hon sova en halvtimme till. Det har hittills funkat ganska bra. Visst vaknar hon och skriker men istället för att vara vaken så somnar hon om när hon får tutten.

 

En annan ny grej från förra månaden är att jag har fått henne att sluta äta på natten. Hon brukade vid 6-7 på morgonen vakna och vilja ha mat (jag vet att för vissa är inte 6-7 natt utan morgon, men inte för oss). Jag har läst en massa olika metoder men alla har låtit så drastiska och hemska. T ex att bara ge henne vatten istället och ta striden då hon skriker osv osv. Jag gjorde istället så att jag skar ner, från en full flaska till en halv. Gick det bra och fick henne att somna om så gav jag mindre nästa natt osv. Tillslut var jag nere på 65ml ersättning som jag gav henne 3 nätter i rad bara för att se om det gick. Tillslut slutade jag ge henne och hon somnade nöjt om när hon fick tutten. Nu är alla bebisar olika och vissa kanske kräver en annan metod. Men denna funkade för henne och mig. Jag fick inte dåligt samvete för att jag skar ner allt på en gång, för äter hon en hel flaska så är det inte bara för att snutta som hon äter, och jag gav henne en chans att vänja sig succesivt vid mindre och mindre.

 

Hon skrattar mer och oftare nu. Hon är jätte kittlig vid axlarna av någon anledning och tycker om när vi gör grimaser och konstiga ljud för henne. Vi tränar vidare med att få henne att sitta bättre och det går bra. En dag satt hon hela 5 minuter utan stöd och utan att ramla, så det går framåt! Dessutom har hon som helst av allt velat ligga på rygg och helst stilla, börjat att vända sig. Nu snurrar hon runt för fullt och är aldrig still. Och i och med att hon klarar av att rulla själv, har hon accepterat magläget. Dock måste vi vända henne när hon hamnat på mage i sängen för hon klarar inte av att vända sig till rygg igen. Men det kommer så småningom.

 

Jag trodde aldrig att ett halvår skulle gå så snabbt. Men det har det och vi har älskat varje stund med henne.