Min älskade syster och hennes sambo väntar deras första barn i november. Så Elin ska få en till kusin och jag ska bli moster! Hur underbart är inte det.

 

Självklart satte jag genast igång att virka lite småsaker till bebisen. Märker nu att det blivit något slags gult tema, men gult är en färg som passar till kille som tjej. Det blev i alla fall en bebisfilt och en barnvagnsmobil med en apa, ett lejon och en elefant på. Kläderna kommer från Polarn o Pyret.

Vad göra då regnet värker ner hela dagarna? Jo man pysslar! Elin fick sig en ny girlang då jag gjorde en likadan till vårat sovrum. Världens enklaste pyssel och så fint. Man kan ju variera färgerna i all oändlighet och det kostar inte många kronor.

 

Girlangen till vårat sovrum är till ett annat pyssel som jag dragit igång. Men det får ni se senare.

 

 

 

Det är inte det lättaste att ta bilder på denna dam längre, hon har alldeles för mycket spring i benen.

 Det har hänt lite grejer med Elins utveckling sen sist. Hon kan numera klappa händerna och vinka, både spontant och när man säger åt henne att göra det. Så nu vinkar hon glatt åt både vänner som okända. Hon kan även leka titt ut, så istället för att vi håller upp en sak för ansiktet är det numera hon som gör det.

 

Hon har även minst två tänder på gång, alla uppe. Att borsta tänderna har gått hur bra som helst tidigare, hon har bara gapat och tyckt att det varit roligt. Nu måste vi gå igenom ett smärre utbrott där hon skriker, gråter och slänger sig hit och dit. Inte alls vad man är van och man känner sig rätt hemsk då man håller i henne fast hon uppenbarligen inte vill. Vi har försökt göra det till en rolig grej, ibland funkar det bättre och ibland inte. Men tänderna måste ju borstas.

 

Vi har också gått igenom en "inte byta blöja på skötbordet" fas, från ingenstans skulle hon inte ligga där. Hon fick samma beteende som vid tandborstningen och det slutade alltid med att man blev frustrerad, svettig och mera döv. Så i nån vecka fick vi flytta ner hela projektet på golvet, för där gick det an att byta på henne.

 

Hon har också börjat om med sin skrik fas, hon älskar uppenbarligen sin egen röst nå så fruktansvärt för i tid och otid ger hon ifrån sig skrik som skär i öronen. Där står vi lite handfallna då vi inte riktigt vet hur vi ska tacklas med problemet. Höras måste hon ju få göra, men det finns gränser. Men hon är ju bara ett barn, så det går ju inte riktigt att lära henne det än.

 

Hon har dessutom börjat totalvägra att sova på dagarna. Allt från ingenting till 30 min är ungefär vad vi skrapar ihop. Det resulterar i en ganska grinig tjej. Vilket kan vara rätt jobbigt. Men trots ihärdiga försök att då få henne att sova, så vill hon inte.

 

Elin har också vid en rad tillfällen stått alldeles själv, helt utan stöd från någonting. Dock varar det inte så länge för när hon väl kommer på vad hon gör, sätter hon sig sakta ner och kryper iväg. Men från förra månaden har hon börjat att våga lite mer. Så nu övar vi mest på att stå så hon lär sig att det inte är så farligt.

 

Elin älskar att gömma sig under bord och att bli jagad. Och att öppna och stänga skåp och lådor. Att leka med allt man inte får leka med är också roligt.

 

 Allt som allt är hon hur go som helst, trots sömnbrist och trotsfasoner.

I onsdags fyllde jag 28 år gammal. Och självklart ska det firas med buller och bång! Jag hoppas att jag aldrig tappar förmågan att bli alldeles nipprig bara av att veta att det är min dag. Jag vaknar alltid upp med ett leende och känner mig alldeles pirrig inombords. Måtte det aldrig försvinna.

 

Elins dekorationer från hennes namngivning fick än en gång fylla sitt syfte. Jag bakade en alldeles ljuvlig hallon Blondie som Roy Fares bakat i hans program. Pär ordnade den livsviktiga prinsesstårtan och min familj kom för att fira med oss. En alldeles perfekt dag, förutom att det spöregnade hela dagen.

 

 

Det är så himla roligt när man ser att löven riktigt kämpar för att slå ut och allt blir sådär härligt grönt igen. Det är lite lustigt ändå, att man varje vår förvånas över hur våren går till. Det är som att den evighetslånga vintern har fått ens minne att bli lite sämre och man tänker att det minsann aldrig kommer bli sommar igen. Och sen kommer våren och man blir som ett litet barn på julafton då man ser den första tussilagon eller första knopparna i träden.

 

I helgen som var jobbade jag på lite ute, planterade en dvärgsyrén i en kruka, rensade rabatten och fyllde på med ny jord, fyllde upp pallkragarna med ny jord och tvättade bilen. Nu vill jag bara att värmen ska komma så vi kan vara ute hela långa dagarna istället för inne.

Farmor och farfar skulle slänga deras gamla korgstol, men då jag gärna ville ha den så hamnade den här istället för på tippen. Jag sprayade den grå med sprayfärg och sydde ett nytt kuddöverdrag till stolsdynan. Nu står den i sovrummet och gör sig fin.

Längesedan jag skrev något nu, men tiden räcker inte till för tillfället. Det är så sällan jag slår upp datorn nu för tiden så bloggen blir tyvärr lite åsidosatt.

 

Men jag tänkte i alla fall berätta litegrann om vad vi sysslar med. Det där om att det blir ringar på vattnet när man börjar med något har vi fått erfara när det gäller ladugården. Först skulle dörrarna målas, sen måste ju nya delen målas och då är det lika bra att måla hela då det inte är gjort på x antal år, dörrfoder och fönsterkarmar måste målas och sen kom vi på att lite belysning inte skulle vara helt fel det heller. Ja ni hör ju.

 

Så jag har sopat ladugården ren på den färg som lossnat, nu ska jag bara sätta igång att måla. Och sen måste farstubron in till huset slipas och oljas in då vi inte hann med det förra året. Snart kommer grävmaskinisten och gräver grunden för garaget och vi kan äntligen börja med det projektet också.

 

Så vi sitter inte sysslolösa direkt.

Jag fortsätter att virka mat till Elins lilla kök. Den här gången blev det korv med bröd, en hamburgare och ett stekt ägg.

 

Mönstret finns på Järbo garns hemsida och är gratis.

För ett tag sedan provade jag göra egen nyponsoppa som mellanmål till Elin. Ingen omedelbar hit och det tog ett tag innan vi kom överens om hur det skulle ätas. Jag provade först att ge det i flaska då hon inte kan dricka själv ännu. Jag provade med 3:ans pip, kryss pipen och en annan pip med större hål, men ingen passade henne och det slutade alltid med att jag fick göra ett annat mellanmål åt henne.

 

Men så provade jag ge det i en mugg, jag höll i och hon fick dricka som vanligt och då gick det ner minsann! Även om mycket hamnade både i näsan och i ansiktet.

 

Här kommer receptet: 6 dl vatten, 0,5 dl nyponskalsmjöl, 1 msk potatismjöl. Koka upp vatten och nyponmjöl, tillsätt potatismjölet och rör om. Klart! Ett perfekt mellanmål och väldigt C-vitaminrikt.

 

 

 När pysselsuget blir för stort men tiden inte riktigt räcker till, då passar det utmärkt med saker som går fort att göra. Som dessa saker tillexempel, det enda du behöver är plastfilm/kontaktplast och ett snöre.

 

Den lilla vimpeln hänger i badrummet där mobilen hängde förut. Elin har fått så långa armar så den hängde inte säkert längre då hon når den från skötbordet. Men det blev ju så rackarns tomt när jag tog bort den, så det fick bli en barnvänlig vimpel istället.