Nu är vi äntligen klara efter att ha städat hela lägenheten från golv till tak. Varje centimeter är torkad, kylskåpet är rengjort och tömt på gamla och dåliga varor. Sängens madrass är tvättad och hänger på tork, sängen är även dammsugad och rena sängkläder väntar. Det känns underbart.

Nu ska jag äntligen sätta mig och vila. Sen väntar köttsoppa jag fick av farmor igår, mums.

 

Kvällens middag bestod av soppa gjord på torkade trattkantareller.

Nu är jag så mätt att det gör ont i magen.

 

 

 

 

Dessa två ting köpte jag åt mig själv i Vietnam. En vit sidenkimono med broderade blommor. Tycker den är jättefin och kunde inte motstå den.

 

Det andra är en tröja med paljetter på båda axlarna. Den köpte jag inne på en galleria så den kostade ungefär lika mycket som den hade gjort här hemma, men jag kände att det var värt det.

Jag håller på och leker med min nya bästa vän, systemkameran!
Jag är så peppad på att få lära mig att jag håller på att spricka. Har nyss lagt in lite bilder på datorn så ska visa er två saker jag köpte i Vietnam.

Sista arbetsdagen innan jag får helg. Det känns riktigt skönt måste jag säga. I helgen ska jag försöka styra upp en kortläsare till min systemkamera och bjuda på lite bilder. Det är STOR skillnad att fota med en systemkamera jämfört med en digitalkamera.

 

 

 

 

 

Här kommer lite bilder från båtutflykten vi gjorde på Phu Quoc. Det var väldigt vackert där ute på havet och öarna var som små paradis. Synd bara att min kamera gick sönder när vi anlände till den finaste ön.

 

 

 

 

 

Här kommer lite bilder från den dagen vi hyrde moppar och gjorde en utflykt. Vi åkte hela vägen till södra sidan av ön, där var stranden perfekt och alldeles vit.

Nu: Outsiders
Sen: Sova!

Jag jobbade första dagen idag på en månad. Mina ben var så svaga att jag knappt orkade ta mig uppför trappen till omklädningsrummet. Jag MÅSTE börja träna.

 

 

 

 

 

Fjärde stället vi besökte var ön Phu Quoc. Dit tog vi oss med buss och båt, en resa som aldrig hade ett slut kändes det som. Där stannade vi i 9 dagar för att sola, bada och ha semester. Det var även där som Mia, Peter och Pär blev sjuka medan jag klarade mig undan allt sånt, för utom racerbajsandet efter vi ätit indisk mat. Det var även där vi åt världens minsta hämtpizza, dock orkade jag bara halva ändå.

Phu Quoc var ingen direkt paradis ö, men den kan nog bli om några år. När vi var där var gatan utanför alla hotell ett byggnadsområde och inget kändes direkt färdigt eller så turistanpassat. Men Vietnam är påväg. Det tar bara att tag att bygga upp ett land.

 

 

 

På planet till Hong Kong såg jag 500 days of summer. Den var precis sådär konstig, underbar och romantisk som jag hade hoppats på.

 

Jag kom på mig själv med att nynna till den underbara musiken i filmen samt drömma mig bort till en lägenhet som Summer's. Har ni inte sett den, tycker jag för allt i världen att ni ska göra det.

 

 

 

 

 

 

 

Tredje stället vi besökte var Mui Ne. Där trivdes jag som bäst och hade gärna stannat där ett tag till, om det inte var för att det inte fanns så mycket att göra där.

 

Där badade vi varje dag, tog massage och gjorde manikyr. Åt god mat och Pär och Peter gjorde en fiskeutflykt. Där kändes det som att man hade semester.

 

 

 

 

Andra stället vi besökte var Nha Trang. Vi åkte dit i en sleeping bus, det tog oss 10 timmar. Väl framme sov vi i 5 timmar på hotellet.

 

Det var även i Nha Trang vi åt en 5-rätters middag för två personer för strax över hundringen. Det var även där Mia blev sjuk första gången. Och det var också där vi fick bevittna efterfesten från ett Vietnamesiskt bröllop, fira nyårsafton med två skellefteåbor och det var även där jag för första gången såg geckoödlor (som vi sen upptäckte fanns överallt.)

Jag vill kunna äta. I flera dagar har vi planerat allt som vi ska äta när vi kom till Sverige, tacos, godis, kött med potatisgratäng m.m. Och vad händer, jag kan inte äta! Det är så orättvist.

Lite vatten, ett glas proviva och några skedar yoghurt är allt jag fått i mig. För att sekunden efter skita ut allt på toaletten. Ikväll hade jag sett framemot fredagsmiddag med Peter och Mia, kunna äta godis och se Let's dance. Det enda jag kan göra nu är att se Let's dance från sängen som jag inte lämnat nu på två dagar.

Blä.

 

 

 

 

 

Det här är lite bilder från 2 marknader vi besökte, vi besökte många fler men min kamera gick sönder. De två första bilderna är från Benh Tanh marknaden i Ho Chi Minh. Som med alla marknader finns det en hel del skräp men man kan göra några fynd med.

Resten av bilderna kommer från marknaden i Phan Thiet. Den var enorm och fanns både inomhus och utomhus. Den sista bilden på hunden tycker jag är riktigt rolig, man kunde hitta många såna hundar med underbett.

 

 

Igår kväll spydde jag. Sen klockan 06.30 imorse har jag sprungit på toaletten var tionde minut. Jag känner mig totalt döende. Jag har inte den minsta ork kvar i kroppen. Men jag är så glad att jag blev sjuk här hemma och inte där borta.

Det här året har jag lovat mig själv att prova nya saker och lära mig nya saker. Jag letar lite olika utbildningar inom hälsa, foto och bildredigering. Jag har köpt mig en systemkamera och har verkligen tänkt lära mig allt jag bara kan. Detta år ska inte bara handla om att jobba, jag vill lära mig saker, träffa nya människor.

Jag kan riktigt känna inspirationen och kreativiteten inom mig och hoppas verkligen att jag ska våga ta mig för de chanser jag kan få.

 

 

 

 

Dessa bilder kommer från vår andra dag i Ho Chi Minh. Vi gjorde en utflykt till Cu Chi tunnlarna från det Vietnamesiska kriget. Det var ett väldigt avancerat system de hade gjort med alla tunnlar under marken. Människorna levde där under, det fanns små sjukstugor, kök och vapenrum.

1975 vann Vietnam kriget mot Amerika. På grund av kriget är 75% av den vietnamesiska befolkningen född efter 1975, det märks väldigt tydligt när man tittar sig omkring. Man ser sällan en riktigt gammal vietnames, alla är i 20-års åldern.

Jag har klarat mig från feber och att ha varit riktigt dålig i magen under tiden vi varit borta. Men imorse har febern kommit och magen vill inte ha någon föda i sig alls. Det är en himla tur att jag är på svensk mark och har racermage. I Vietnam var rören så smala att bajset lätt hade kunnat fastna.

Ska lägga mig och vila ett tag, sen bjuder jag på lite bilder.

Nu är vi hemma.

Idag aker vi hem. Det kanns valdigt konstigt, resan har pa ett satt gatt valdigt fort. Tre och en halv vecka har passerat och vi har hunnit massor.

Klockan 19.00 ikvall gar varat flyg till Hong Kong, sen vantar en 13 timmar lang resa till London och sen aker vi till Stockholm. Imorgon kring 19.30 befinner vi oss i Sverige, Skelleftea igen. Jag langtar hem.

Imorse cirka 10.00 anlande vi till Ho Chi Minh igen. Denna gangen var vi mer beredd pa att utanfor flygplatsen skulle det sta massvis med folk (tydligen kor befolkningen dit bara for att titta pa alla turister som kommer) ocyh vi visste om den livliga trafiken. Pa nagot konstigt sett har man vant sig vid att det tutas hej vilt och att folk kor pa trottoarer och mot fardriktningen.

De tva dagar vi har kvar har i Vietnam hade vi tankt skulle vara agnade at shopping. Vi har besokt en skraddare idag som ska sy upp en kostym till Par och Peter, en klanning till mig och en kappa till Mia. Imorgonkvall ska vi dit och kolla om det behovs nagra andringar.

Annars har vi besokt kopcenter och letat marknader. Pa varat hotell hade vi fatt en karta dit vi skulle och vi tog en taxi dit. Problemet var bara att han inte visste vart vi skulle och korde planlost omkring med oss tills vi natt en hutlos summa (for att vara i det har landet). Vi fangade en ny taxibil som tycktes forsta vart vi skulle men det gjorde han inte heller. Han forsokte slappa av oss vid ett hotell. Tillslut sa vi at honom att kora oss till vart hotell, men tror ni han hittade det? Nej, han slappte av oss pa en gata som vi aldrig varit pa. Pa hotellet forklarade dom att han troligtvis var ny.

Pa vagen till marknaden var det trafikstopp, en buss hade kort over en vespa. Riktigt otackt men som tur var sag vi ingen skadad eller blodande person.

Ho Chi Minh bestar av cirka 6,7 miljoner manniskor. Det kan man latt forsta da man ar har, det ar manniskor overallt. Jag skulle aldrig klara av att bo har.

Pa aterseende.

Idag steg vi upp ratt tidigt for att fara pa en batutflykt. Forsta stoppet med bussen var dock Phu Quoc's parlfabrik. Dar fick man se lite hur de arbetade och aven pa deras parlor. Sen tog bussen oss till hamnen dar var bat vantade.

Turen inneholl stopp vid 4 stycken olika oar dar man fick snorkla, fiska, bada osv. Man fick aven mat bestaende av fisk och rakor. Toppen for mig som inte tycker om det. Utsikten och oarna var fantastiskt vackra, jag hann fanga lite pa bild innan min kamera gick sonder. Tur att den gjorde det nu och inte forsta dagarna iaf. Men lika ledsen blev jag anda.

Det som ar lite synd med Vietnam ar att det ar sa skrapigt overallt. Som jag tidigare namnt finns det knappt nagra soptunnor. Men det jag ble mest bestort over var anda nar de slangde ut en full soppase direkt i havet. Man kunde se en hel del skrap flyta omkring i det vackra havet och det stamde som inte in.

Ikvall ar iaf var sista kvall har i Phu Quoc. Imorgon aker vi tillbaka till Ho Chi Minh och stannar dar till den 19 januari da den langa resan hem borjar. Vi kommer fram till Sverige igen den 20 januari.

Pa aterseende.

Idag blir det att sola och bada som vanligt. Det ar bara tva dagar kvar innan vi aker tillbaka mot Ho Chi Minh. Vi har alla en fruktansvard hemlangtan och vi har borjat hallucinera om svensk mat. Maten har ar inte sa bra och vi ar konstant hungriga. Vore det inte for all den lask man drack hela tiden skulle vi alla gatt ner mer an vi gjort.

Vietnam ar inget frukostland. Bestaller man frukost har far man en baguett bestaende av luft och lite sylt. Men igar tog anda priset, vi bestallde in french toast och fick pa tallriken 3 rostade frallor. Inget mer. Vi gick hungriga darifran.

Pa aterseende.

Vi har alldeles nyss kommit hem fran en utflykt till sodra sidan av on. Vi hyrde mopeder, det enda sattet for en turist att ta sig runt har, och sedan gav vi oss ivag.

En timme senare efter en ratt skumpig fard var vi framme. Ont i rumpan och i ryggen hade vi sa det var ratt skont att fa lagga sig och vila. Nar vi letat oss ner mot stranden mottes vi av en valdigt vacker syn. Stranden var kritvit, till skillnad fran alla andra strander vi besokt har. Vattnet var harligt blatt och varmt. Det enda negativa var att stranden var valdigt skrapig, men det ar det i allmanhet har. Sopkorgen verkar inte riktigt ha kommit hit an.

Vi lag dar och solade, laste och njot tills det var dags att ta mopparna hem igen innan solen borjade ga ner. Aven farden hem fick min rumpa att klaga.

Pa aterseende.

Resan till Phu Quoc var lite av en mardrom. Forsta delen bestod av en bussresa pa 5 timmar fran Mui Ne till Ho Chi Minh. Den passerade utan nagra problem.

Andra delen bestod i annu en bussresa pa 8 timmar till Rach Gia. For det forsta tog det en timme for resebolaget att slussa och till busstationen. Vi hann med tva taxiturer och en massa vantan innan dom ordnade allt. Inte langt efter att vi satt oss borjar en aldre vietnamesisk kvinna bakom mig snarka. Klockan var cirka 22.00 pa kvallen och vi var alla valdigt trotta. Iaf sa snarkade hon sa hogljutt. Jag ville seriost strypa henne. Tillslut tystande hon och jag borjade faktiskt tro att nagon strypt henne, men sen borjade hon om igen. Det ar for mig obegripligt hur det kan komma sa mycket ljud ur en san liten kvinna.

Klockan 04.00 slangdes vi nastan ut ur bussen. Vi var tydligen framme. 2 timmar for tidigt i en kolsvart liten stad vi aldrig varit i. Vi var alla trotta och griniga och det har gjorde det inte battre. Vi gick helt planlost omkring tills vi kom till hamnen dar varan bat skulle ga ifran. Tillslut hittade vi aven vanthallen dar vi la oss och sov pa nagra trabankar. Klockan 08.00 skulle var bat ga som skulle ta oss till paradis on.

Resan gick fort for min del da jag sov hela. Val framme blev vi lurade att tro att alla hotell var fullbokade utom denne mans hotell. Vi gick med pa att se hotellet men avbojde snabbt da utsikten var over en kyrkogard. Vi hittade tillslut hotell alldeles sjalva.

Annars ar det ganska ofardigt har. Allt har paborjats men inget ar klart. Asfalt ska de fa forst 2016 sa vagarna ar inte att hurra for. Stranden ar daremot fin och vattnet ar varmt. Jag har nu blivit brunast av alla vi fyra. Jag ar aven den som ar friskast av oss alla. Par har akt pa feber och illamaende, Peter och Mia kraks och ar hangiga. Kvar ar jag, frisk som en notkarna.

Det har regnat har varje natt men dagarna ar lika soliga och fina som overallt annars som vi varit pa. Har kommer vi stanna till och med den 17 januari da vi borjar resan tillbaka mot Ho Chi Minh och resan hem till Sverige.

Pa aterseende.

Igar steg vi upp tidigt for att fara pa en maknad i Phan Thiet. Det var fullkomligt kaos dar inne, det var trangt och varmt och en massa saker. De ryckte i en och ville man skulle kopa det ena efter det andra. Par lyckades iaf hitta tva t-shirtar och ett par shorts. Sjalv kopte jag en kimono i vitt siden med broderade rosor pa.

De ar inte sa villiga att pruta har som vi trott, men bara man sager nej och borjar ga brukar de komma pa andra tankar. Min kimono kostade 350.000 dong, men vi prutade ner det till 160.000 vilket motsvarar cirka 80 svenska kr.

Annars njuter vi varje dag med sol, bad, god mat (aven fast jag borjar bli less ris och nudlar) och massage. Igar tog jag en after sun behandling med yoghurt blandat med vanilj plus en ansiktsbehandling. Min hy ar brun och mjuk vill jag lova.

Imorgon ger vi oss dock av harifran. Klockan 13.30 gar bussen mot Ho Chi Minh (Saigon) och vi borjar resan mot vart sista stop, Phu Quoc. Det ar en o cirka 6 timmar med bat fran fastlandet. Dar ska vi tillbringa vara sista dagar innan vi beger oss mot huvustaden igen och den langa resan hem.

Pa aterseende.

Idag har vi enbart legat och solat. Det ar valdigt varmt har, men jag klagar inte. Tyvarr har jag dock brant hela baksidan sa jag ar rejalt rod.

Jag och Mia har aven gjort manikyr medan Par och Peter tog massage. Mitt i alltihop blev det stromavbrott i hela byn, allt blev kolsvart. Lite radd blev man da man inte ens sag sin egen hand framfor sig.

Annars sa vaknade vi upp till en fantastisk syn imorse. Igar var det hogvatten har men imorse hade allt dragit sig undan och man sag stranden. Den var full med vackra snackor. Jag plockade handerna fulla flera ganger. Tog aven med mig kameran ut pa mitt lilla aventyr och fick en hel del fina havsbilder.

Imorgon aker vi till en marknad i Phan Thiet, cirka 1,5 mil utanfor Mui Ne. Dar hoppas vi kunna gora riktiga fynd, hittills har vi knappt kopt nagot alls.

Pa aterseende.

Idag klockan 14 anlande vi till Mui Ne. Det blev en dag senare an vi raknat med da Mia akte pa feber och ont i magen. Hon ar feberfri men fortfarande ont i magen, nagot som cirkulerar lite bland alla oss. Igar fick jag springa till hotellet for att inte skita ner mig mitt pa gatan.

Mui Ne ar iaf en mycket mindre stad an vi tidigare varit i. Mycket mindre trafik och en mycket vanligare befolkning. Har har dom faktiskt tid for en.

Hittills har vi enbart latat oss vid poolen, atit valdigt god mat och tittat pa solnedgangen. Mui Ne ar verkligen fint. Bilder och sant forstar jag ni ar nyfikna pa att se, men det blir forst da jag kommer hem. Det tar fruktansvart lang tid har.

Klockan ar nu 19.10 vietnamesisk tid och vi ska snart borja vandra runt och se om vi hittar nagra utflykter vi kan gora och marknader att besoka.

Pa aterseende.

Gott nytt ar pa er alla!

Har ar klockan snart halv fyra pa eftermiddagen sa vi har firat fardigt.
Vi gick pa ett vietnamesiskt nyars party med buffe enbart med vietnamesisk mat. Vi gick alla darifran hungriga. De hade underhallning, isskulpturer, belysning i olika farger och karaoke. Vietnameser kan INTE sjunga.

Vi gick sen vidare i hopp om att finna nagot roligare. Vi hittade en bar vid stranden med massor av folk och turister dar vi slog oss ner. Dar hittade vi aven tva skellefteabor som vi stott pa tidigare sa vi firade nyaret med dom. Att fira nyaret har var inget speciellt, inga raketer eller liknande. Men dock anda en upplevelse.

Bade igar och idag har vi legat vid poolen och solat och badat. Jag har antagit en latt rod/brun nyans sa antligen ser man inte sa blek ut langre. Har ar riktigt varmt, vi ha ringen termometer men efter 5 minuter i solen svettas man ur alla porer. Mer behover vi inte veta.

Imorgon funderar vi pa att dra vidare till en annan stad, en mycket mindre. De stader vi besokt nu, Ho chi Minh och Nha trang ar exakt som Thailand, sa vi vill besoka nagot som ar mindre och inte alls sa turistanpassat.

Hoppas ni alla hade en riktigt bra nyarsafton!

Pa aterseende.