140429
Sommarens godaste efterrätt!
Portionscheesecake med jordgubbstop 4 port
Botten: Fyllning: Topping:
100 g krossade digestivekex 3 dl grädde 4 dl jordgubbar
½ dl farinsocker ½ dl tropisk nektar 2 dl vatten
1 msk vaniljsocker 1 dl gelésocker 2 dl gelésocker
75 g smält smör 1 dl kesella
Blanda samman ingredienserna till botten och tryck ut i portionsformar. Ställ i kylskåp för att svalna. Blanda grädde, juice och gelésocker i en kastrull och koka blandningen i en halv minut. Låt svalna något innan kesellan blandas i. Bre ut fyllningen i formarna och ställ i kylskåp för att stelna. Fördela jordgubbarna på fyllningen i formarna. Blanda ingredienserna till toppingen i en kastrull och koka i en halv minut. Låt svalna något innan det hälls över fyllningen i formarna. Ställ i kylskåp för att stelna.
Den här efterrätten görs helst dagen innan, dels för att allt ska ha hunnit stelna men även för att göra den lite saftigare. Bären kan bytas ut mot vilket annat bär som helst om man hellre vill det.
140428
I lördags var vi i Umeå på trädgårdsmässa i hopp om att få lite tips och ideér till hur vi ska tänka kring vår nya uteplats. Dock blev vi riktigt besvikna då det inte fanns något av det vi var ute efter. Så istället för att komma hem med träd och buskar kom vi hem med en pelargonstickling, en rensalami och lite praliner. Alltid något.
140427
V.32 (31+5)
Sen vi senast tog bilder har det hänt en hel del. Magen har gjort någon form av växtspurt och har nu börjat bli redigt ivägen ibland. Men trots det ligger jag mitt på kurvan och allt ser bara fint ut. På barnmorskebesöket jag hade i v.28 låg bebisen neråt med huvudet och så även i torsdags då vi kollade igen. Dock var huvudet inte lika rörligt som förut utan mindre ruckbart. Och det känns, ibland trycker det neråt och har ofta fötter uppe i revbenen.
Jag har börjat känna stickningar och domningar i vänstra handen, något barnmorskan ville att jag skulle vara lite uppmärksam på. I värsta fall kan det vara karpaltunnelsyndrom, men troligtvis beror det bara på att händerna svullnar mer och mer.
Sammandragningar och förvärkar är något jag känner av mer och mer. Så pass att jag faktiskt fått lära mig själv att vila ännu mer än förut. Men hittills har det ju faktiskt varit rätt skönt att bara sätta sig i solstolen och sova bort värken.
På senare tid har även Pär fått se lite nyare sidor av mig. Något jag finner väldigt roligt. Tex har jag börjat snarka på grund utav att min näsa är alltigenom tät. Grejen är den att jag har aldrig snarkat förut, det har alltid varit jag som vaknat mitt i natten och vill drämma en kudde över Pär då han drar timmerstockar som värst. Men nu är det helt plötsligt helt tvärtom! Och jag har dessutom dragit på mig världens fotsvett på grund utav att fötterna svullnar, något Pär också stått för tidigare.
Annars längtar vi otroligt mycket och börjar vara pirriga över att det faktiskt inte är så himla länge kvar.
140426
Pärs mormor bad mig göra ett kollage från hennes ena barnbarns bröllop. Självklart sa jag och satte mig ner och började klippa och klistra. Det var längesedan jag gjorde det, inte sitta ner utan hantera sax, lim och papper. Hoppas bara hon blev nöjd över resultatet!
140425
Jag har insett att jag är gravid på helt fel årstid. Det är ju nu man får så himla mycket energi av solen och bara vill stöka på gården, fixa med små projekt osv. Inte snällt titta på medan andra arbetar.
Hursom så försöker jag hitta små projekt som även min onda rygg och obefintliga ork klarar av. Tex att måla de "pålar" som ska ner i jordgubbslandet. Dessa ska tillsammans med elrör bilda vår inhägnad till jordgubbarna. Förra årets anordning krävde en dvärg för att kunna vara därinne och plocka eller rensa. Nog för att jag är kort förklarade jag för Pär, men i år vill jag kunna gå raklång därinne! Så han sågade snällt till dom åt mig.
Medan jag målade och njöt av kvällssolen, så fick Pär tillsammans med hans far gå lös med motorsågen. Efter stormarna som var i höst har ett träd helt plötsligt börjat att luta lite misstänksamt mot huset. Plus att vi hade ett annat träd som var halvt och dött. Det konstiga var bara att två träd helt plötsligt blev till fyra! Tydligen hade vi nått mer som inte riktigt dög, jag tror det var suget efter att få leka med sågen som gjorde synen lite dimmig och helt plötsligt så dög inget av våra träd. Men, det hela slutade med mer kvällssol åt oss så mig gör det inget.
140423
Det enda stora projekt vi ska göra i år är uteplatsen på framsidan av huset. Förra året, när vi dränerade om, passade vi på att göra utgrävningen klar. Sen har allting stått stilla fram tills nu.
Det första vi gjort är att kapa häcken. Den ska nämligen grävas bort och ny häck ska planteras samt att vi ska lägga en stenmur där istället för stolparna som ligger där nu. Stenmuren kommer sedan att byggas samman med själva uteplatsen som kommer att vara helt i sten. Lite krångligt att förklara hur det riktigt är tänkt, men ni kommer att få följa med under tidens gång.
140421
Mamma ville ha en korg att förvara tv-dosorna i. Och visst kunde jag ordna det! Garnet är zpaghetti garn, garn gjort av trikå. Lite svårarbetat om man som jag virkar väldigt hårt. Kräver en virknål som är lite grövre och större.
140419
Pajdeg: Citronkräm: Maräng:
3 dl mjöl 4 msk maizena 4 äggvitor
125 g smör 1½ dl vatten 1½ dl socker
3 msk vatten 2 dl socker
4 äggulor (spara vitorna till marängen)
4 äggulor (spara vitorna till marängen)
saften från 2 citroner
2 msk smör
Börja med pajdegen. Blanda mjöl och smör i en matberedare och kör till en mjölig massa. Tillsätt vatten och kör tills degen blivit en boll. Tryck ut den i en form. Låt stå i kylen ca 30 min. Nagga botten och kör 10 min i ugnen på 225 grader.
Fortsätt sedan med citronkrämen. Vispa samman maizena, vatten och socker i en kastrull. Sjud blandningen på svag värme tills den tjocknar. Vispa ner äggulorna och citronsaften och låt krämen tjockna på svag värme. OBS! Krämen får aldrig koka. Låt krämen svalna innan du brer ut den i pajskalet.
Vispa sedan marängen. Vispa äggvitorna och socker till ett hårt skum. Klicka marängen på pajen och grädda i 10 min på 175 grader.
Tips! Ibland brukar jag koka rabarber och lägga innan citronkrämen. Ger det där lilla extra, plus att av spadet blir det dessutom en god rabarbersaft.
140417
140415
Lite påsk har det allt blivit även hemma hos oss. Jag är inte så mycket för påsksaker egentligen, tycker allt är så skrikigt och gällt. Så då står jag ju inför det återkommande problemet (eller lyxen!) att fixa mitt eget pynt.
Jag köpte ett pack med frigolit ägg som jag helt enkelt målade i de färger jag ville ha. I mitt fall pastell, finaste färgskalan någonsin.
Och det var väl det pyntet jag hade. Eller nej vänta, jag har ju faktiskt björkris i en vas i vardagsrummet!
140414
Tack älskade mamma för allt hjälp med babynestet till bebisen!
140412
Jag minns det som om det var igår.
Hur vi förväntansfulla och pirriga skulle få se vår bebis för allra första gången. Jag minns vilka kläder jag hade på mig, hur det doftade inne i rummet och jag minns kvinnan som jag föralltid kommer att förknippa med sorg. Ibland läser man såna där hemska mardrömsberättelser om hur det på ultraljud upptäcks att bebisen inte mår som den ska. Det hade även vi, men man skyddar sig från sånt och tänker att "det händer inte oss". Lite visste vi då, att vi var ett sådant par med en sådan berättelse.
Idag är det ett år sedan vi sa hej då till "storebror". Ett år sedan det kändes som om min kropp skulle gå sönder av sorg. Jag minns hur nära till gråt jag var, hur jag kunde sitta och läsa för att tänka på något annat och inse att jag inte läst de senaste sidorna för att jag inget såg av alla tårar. Och jag minns hur enormt rädd jag var att bli lämnad ensam. Hur min vardag bestod i att gråta och åter gråta.
Det fanns en tid då jag tänkte att kommer jag någonsin bli normal igen? Kommer vi någonsin våga försöka oss på att bli med barn igen?
Tiden gick och det gjorde inte lika ont att bli påmind. Dagarna blev lättare att hantera, jag klarade av att se andra gravida och kunde till och med glädjas åt dem.
Något många frågat oss om är hur vi klarade av att vara bland vänner/släkt som hade barn eller var gravida. Det var för oss inte särskilt svårt, vi var väldigt överens om att inte blanda ihop våran olycka med deras lycka. Deras barn var inte vårat barn. Deras gravidmagar var inte min. Vi var aldrig bittra eller avundsjuka, vi var enbart glada över att de inte behövt gå igenom vad vi gjort.
När vi sedan fick veta att vi var gravida igen kunde jag inte ta in allt. Jag grät i en vecka för jag var så rädd att något skulle hända eller att vi skulle behöva gå igenom samma sak igen. Den enorma väntan tills vi skulle få göra det avgörande ultraljudet var en plåga. I min värld fanns det bara sjuka bebisar, för det var det enda jag visste.
När vi sen fick veta att denna bebis var frisk släppte väldigt mycket av alla känslor och oro. Problemet har istället varit hur jag ska förhålla mig till det som varit. Jag drömmer ofta mardrömmar som handlar om vår sjuka bebis, och jag har ganska ofta dåligt samvete för att jag inte tänkt på honom på länge. Trots att jag egentligen inte vet vem han var eller skulle bli. Vi valde att inte se honom efter att han kommit ut och det är inget jag ångrar. Vår bild av vår bebis skulle inte stämma överens med verkligheten och vi ville behålla honom som vi minns honom.
Ibland önskar jag att jag bara kunde släppa och acceptera allt. Att det inte blev som vi tänkt och att det är över. Att vi aldrig kom så långt som att vi fick se honom på riktigt och leva med honom ett tag innan han dog. Men samtidigt brottas jag med att det var med honom jag fick känna de första sparkarna någonsin och inte med vår nuvarande bebis. Att det var till honom jag köpte de allra första kläderna och på riktigt fattade att jag skulle bli mamma.
Jag antar att jag har en liten process av bearbetning kvar innan jag kan släppa allt helt, samtidigt som jag inte riktigt vet om jag vill det. För det finns så mycket fina minnen och tankar kring den graviditeten som jag helt enkelt inte kan förneka.
140410
Isaform gör enligt mitt tycke de finaste posters som finns. Jag har länge suktat efter flera av hennes motiv, men aldrig riktigt kunna bestämma mig för vilken jag skulle vilja ha. Men någon som väckt mitt intresse extra mycket är "Kilimanjaro", kanske för att bergen påminner om marmor.
När den sedan var "veckans klipp" på hennes webshop så slog jag till. Och jag är så nöjd!
De två konerna är gjorda i frigolit och köpta i en pysselaffär i Luleå. Målade dom sedan rosa och silver för att passa ihop med tavlan.
140408
Idag fyller min älskade lillasyster 24 år! Och självklart var hon tvungen att få något hemmagjort, denna gång blev det en spindelsjal med en snygg spetskant runtom.
140406
V.29 (28+5)
Det känns som att tiden bara springer iväg. Samtidigt som den går så himla sakta. Bara för någon vecka sedan såg det ut som att magen inte hade växt någonting utan stod ganska stilla. Men när jag i torsdags var hos barnmorskan så hade den tagit ett rejält skutt framåt. Från sf mått 22 till 27 på en månad. Den följde kurvan perfekt vilket känns skönt.
Alla andra prover såg också bra ut, inte ens en liten tendens till järnbrist hade jag! Det kändes väldigt skönt då jag alltid åker på järnbrist då jag ger blod tex. Det känns och syns att jag lagt på mig några kilon, hela 9 kg för att vara exakt. Jag hade förväntat mig att jag skulle explodera nu när jag i stort sett alltid vilar/sitter/ligger eller inte gör något fysiskt överhuvudtaget pga ryggen.
Annars är det full aktivitet i magen. På morgonen brukar jag ligga extra länge och bara känna hur den bökar runt därinne. Och på kvällen kan det hända att Pär får sig en känga då han ligger på magen.
Någon som vågar sig på att gissa vad det blir för kön?
140405
Jag fick en trasig lampskärm utav min syster för ett tag sen. Min tanke var att använda själva ringen som satt längst ner (den koppriga på bilden) och använda den till att göra en mobil som ska hänga över spjälsängen.
Så jag satte mig ner och började måla träkulor, måttade ut alla snören som skulle sitta på ringen och slutligen använde jag limpistolen för att fästa alla kulor. Ganska enkelt men dock lite tidskrävande.
I alla fall så blev jag supernöjd med den. Ser lite grann ut som små planeter.
140403
Såklart räcker det inte med en box i hallen uppe. Jag fick ta en låda av mamma och med lite rosa plastfilm så blev det ännu en box till samlingen.
Förövrigt världens enklaste och snabbaste pyssel för den som är otålig.
140401
I helgen som var passade vi på att, tillsammans med min syster och hennes sambo, bo på hotell Källan. Jag fick ett presentkort utav Pär i julklapp och nu kändes som en väldigt bra tid att lösa in det.
Vi åt god mat, badade och det bästa av allt, gick på spabehandling. Pär hade inbokat massage och jag fick en kur för ansikte, händer och fötter. Gudomligt skönt!
