Jag måste ju bara få visa er den nya lampan vi köpt till vardagsrummet. Mio hade ju väldigt lägligt en rabattkupong på 300:- vid köp över 600:-. Den här ger lite bättre ljus än den förra, så förhoppningsvis kan vi börja ha lampan tänt.

 

Det har hänt en hel del med hennes tal sedan förra månaden. Hon har alltid "pratat" mycket,  men det har kommit väldigt få riktiga ord. Nu kommer det ord efter ord som vi förstår. Hon pekar på allt och vi ska berätta vad det är varpå hon försöker härma. Vi kör mycket frukt, grönsaker och läser ur pekböcker så hon ska känna igen och lära sig. Ord som hon kan är:

Mamma och pappa

Hej och hej då

Tack

Så

A-chin (apelsin)

Gia eller Eija (Elin)

Mera och mer

Farfar

Där och titta

Ja och nej (Har hon kunnat väldigt länge)

Wow och oj (Har hon också kunnat väldigt länge)

 

Sen kan hon hur grisen, kon, hästen och ankan låter.

 

Det där med mamma och pappa är himla roligt. Det har hon ju iofs sagt väldigt länge, men det är först nu hon verkligen använder det. Hon pekar på de saker hon associerar med mig eller Pär och hon säger vems hon tycker att det är. Snuset och tv-dosan är pappas, medan Colan och mobilen är mammas. Ja, barn är ärliga.

 

Hon älskar Bamse och Nicke Nyfiken. Hon blev överlycklig när hon fick en pyamas med Bamse på, pekar på trycket på magen och skrattar. Så nu läser vi mycket böcker med Bamse och Nicke, samt tittar på avsnitt från Netflix.

 

Hon ska prompt ha på sig sina vantar då vi ska någonstans och har nu även börjat vägra gå utan mössan och hjälmen. Inga andra ytterplagg duger, utan det måste vara dom hon alltid har på förskolan.

 

Hon är verkligen i en härlig ålder just nu, visar då det inte passar och skrattar ofta och gärna om hon trivs och är glad. Älskade älskade barn.

 

 

 

Det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid en rutin, för att snabbt inse att det går ungefär lika snabbt att anpassa sig åt en annan.

 

I veckan påbörjade jag min 7 veckor långa praktik på medicinkliniken i stan. Har gruvat mig ordentligt inför detta, trots att jag vet vad jag kan så knackar mitt dåliga samvete mig på axeln bara för att påminna mig om att jag inte duger. Jag börjar ifrågasätta allt jag lärt mig och tänker tillslut att jag inte kommer fixa det. Samma sak varje gång jag ska testa på något nytt.

 

Men jag tog mig dit och jag är så glad, för jag trivs som fisken i vattnet! Jag jublar inombords över att jag faktiskt hittat ett yrke jag vill jobba med - länge. Det är som medicinsk sekreterare jag ska vara.

 

Det svåra i att nu, efter två år hemma, börja jobba igen var inte att stiga upp på morgonen eller komma i tid. Istället har det varit att få allt att gå ihop. Allt som man hann med tidigare, som jag absolut inte vill minska ner på, skulle få plats trots att jag är borta större delen av dagen. Hinna se serier tillsammans med Pär, träna, virka , läsa böcker, och framför allt umgås med Elin som har betydligt längre dagar på förskolan. Dygnet har för få timmar! Men jag kan efter den här första veckan känna mig stolt som hunnit med allt jag velat utan att få dåligt samvete över att något av det gått ut över Elin.

 

Hursom, så gick den här allra första veckan hur snabbt som helst. Jag antar att det bara kommer säga "poff" så är det maj och första året är gjort i utbildningen.

Ni vet dom där klassiska jordgubbs- eller blåbärsmössorna alla barn bar på 90-talet?

Jag och min syster hade en av varje som vi gick omkring med. Men nu är det ju faktiskt 2016 så det vore ju roligt om man kunde göra något annat. Min syster beställde därför en citronmössa åt sin lilla tjej Alva.

Såhär blev då koftan efter att jag gjort den klar. Visst blev den fin? Skippade detaljerna med påvirkade blommor och sen gjorde jag den enfärgad som jag nämnt tidigare.

 

Skulle du vilja göra en egen googlar du bara på flower cardigan så kommer mönstret upp.

 

Projekten avlöser varandra här hemma just nu, jag har sån himla motivation och inspiration att jag vill göra allt på en och samma gång! Nu är jag en sån person som avskyr att ha flera projekt igång, jag vill gärna slutföra det jag håller på med innan jag börjar på något nytt. Vilket nog är himla tur för annars skulle vi nog begravas under garnnystan här hemma.

 

Jag har i dagarna påbörjat en flower cardigan åt Elin. Mönstret är till 3-åringar så det kommer dröja ett tag innan hon kan ha den men det gör inget. Den kan få hänga på väggen och vara fin i väntan på användning. Originalet är gjort i flera olika färger, därav namnet. Men jag tycker det sticker lite för mycket i ögonen så det fick bli enfärgat. I den finaste blågröna nyansen som Elin är så himla fin i.

Denna kudde designad av Emma von Brömssen i 100% lin har mitt hjärta klappat lite extra för ett bra tag. Jag gillar mönstret och färgen passar ju rätt bra in i vårat vardagsrum. Så som belöning för att det går rätt bra i skolan köpte jag den åt mig själv. Lite uppmuntran som tack för hårt jobb. Det är man väl värd?

 

Och förresten; tack för era tips angående tandborstningen! Precis när jag skrev inlägget så började det gå bättre att borsta. Såklart! Men jag har lagrat alla era tips till nästa gång hon känner för att krångla igen.

Vi har ett litet problem.

Elin har aldrig riktigt tyckt om att vi borstar tänderna på henne. Det har alltid varit under skrik, gråt och vilda protester. Antingen stänger hon munnen helt och vägrar öppna den, eller så trycker hon ut tandborsten med tungan. Det är helt omöjligt att borsta på henne.

 

Vi lirkar, avleder, sjunger och försöker att inte göra det till så stort ståhej. Men tiden går och tänderna måste ju borstas. Vi har till och med låtit henne få hålla tandborsten med oss, eller helt själv. Men det slutar alltid med att hon äter upp tandkrämen och sedan räcker borsten till oss. Jahapp liksom.

 

Häromdagen fick jag nog och tänkte att hon kanske kan avledas med babblarna på paddan. Men där misstog jag mig totalt. Hon hade ju fullt upp med att sjunga och vifta på armarna, så inte kan vi borsta tänderna då inte. Vad trodde jag?

 

Så, nu ber jag ödmjukast efter tips och råd från er. För jag antar att det övervägande är mammor som läser min blogg. Vad ska vi göra?

 

Ett stycke snäckskalssjal klart!

Förövrigt älskar jag detta mönster, det är så himla roligt att virka och går på en väldans fart. Sen har jag en liten crush på garnet också, så pass att jag var tvungen att beställa mer till kommande projekt. Just denna sjal kommer att få sitta runt sin ägare hals om ett tag.