150826


14 månader.
 
Det känns som att under sommaren så växte Elin och blev ett riktigt barn, ingen bebis. Från det att hon lärde sig att gå så var det som att hela hennes kropp ändrades.
 
Nu går hon fram med en väldans fart och tycker inte om att vara still några längre stunder. Dock är hon alltid i närheten av oss och springer aldrig iväg själv. Hon har lärt sig att gå upp och ned för trappor, upp och ner i soffan. Det roliga med Elin är att hon är så himla försiktig, så vi har i stort sett aldrig behövt lära henne hur man ska göra när det gällde att vara försiktig med saker och ting. För den sakens skull lämnar vi ju aldrig henne utan uppsikt, även hon kan göra sig illa såklart.
 
Hon fortsätter att prata sin "kinesiska", men jag tror nog inte att det dröjer så länge innan hon prickar in något ord rätt.
 
För första gången under hennes liv har hon blivit "mammig", lagom till att jag ska börja studera och Pär ska vara hemma. Det känns faktiskt lite mysigt då hon så himla tydligt varit pappas flicka. Men hon är inte så extrem att man inte kan åka någonstans eller så. Utan det är mer att hon börjat ropa efter mig och gärna vill klänga på mig istället för Pär.
 
Lika försiktig som hon är med alla andra nya saker, är hon även lite reserverad och försiktig då det gäller djur. När vi var på Lycksele djurpark tidigare i sommar så syntes det att hon gärna ville men inte riktigt vågade klappa djuren. Men när det väl släppte gick det bra. Samma sak då mamma var hundvakt så var hon lite skeptisk men tillslut så vågade hon klappa hunden.
 
Om en månad börjar vi skola in henne på förskolan, det känns både och. Jag är nervös, lite rädd och samtidigt lite förväntansfull inför hur framtiden kommer att se ut med förskola, studier och jobb för Pärs del. Jag tror att allt kommer att bli väldigt bra.
 
Elin fortsätter att sova lite halvdåligt på dagarna, men tar igen det på nätterna. Då sover hon oftast från 20.30-8 på mornarna. Vi har de senaste 2 veckorna ställt väckaren och väckt henne kl 8. Annars han hon sova till klockan 9-9.30 och då blir kvällarna samt dagssömnen väldigt rubbad. Ett plus med att ställa väckaren är ju att även vi kommer upp på mornarna och får något gjort. Hon sover också hela nätter och jag är väldigt sällan upp för att trösta henne eller stoppa in tutten igen.
 
 



Syster

Stortjejen våran! <3







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?