Lika länge på insidan som på utsidan. Fast jag måste ju säga att de 9 månaderna på utsidan har gått minst dubbelt så fort i alla fall.

 

Förra gången beklagade vi oss ju över det faktum att inga tänder dykt upp ännu. Två dagar senare så blev hon lite grinig och var rätt svullen nere i munnen och inte långt därefter så dykte dom upp, två på en gång när vi ändå var på gång. Hon märkte nog inte av det så mycket, utan det var typ två dagar som hon var lite grinig. Däremot så har vi ju haft bajsfest efter bajsfest. Inte så trevligt. Men hon var nöjd och glad.

 

Sen förra månaden har jag dessutom bättrat mig vad gäller att laga egen mat åt henne. Vi har fortfarande burkmat med oss när vi är på vift, men annars får hon samma mat som oss. Broccolisoppa, lasagne, spagetti och köttfärssås, osv. Med stavmixern till hjälp blir det perfekt mat åt henne.

 

Hon kryper överallt och ställer sig upp mot allt som går. Men hon är väldigt duktig och försiktig när hon ska ner eller upptäcker att hon inte klarar att ta sig ner utan att ramla. Hittills har hon ramlat väldigt få gånger. Lära-gå vagnen är framplockad och vi introducerar den lite då och då, men roligast hittills är att ställa sig mot matstolen och skjuta den framåt.

 

Vi har slutat använda babyskyddet i bilen så nu är den stora stolen framplockad. Det slog mig då att hon verkligen inte är någon liten bebis längre. Tidigare i veckan blev det premiär för henne att sitta i kundvagnen, något jag var nervös inför men som visade sig vara helt lugnt. Förmodligen var det så mycket att se på för henne.

 

Nu är det ju faktiskt bara 3 månader kvar till henne 1-årsdag. Helt sjukt. Vi har ansökt om förskola och förhoppningen är att hon ska kunna börja där i oktober. Vi kommer att vara hemma båda två hela sommaren och från och med den 24 augusti tar Pär över föräldraledigheten ensam tills hon ska skolas in på förskolan.