150201

Vet ni vad jag har funderat på? Jag har på senaste tiden tänkt en hel del på det här med att efter efterkontrollen man har cirka 12 veckor efter att barnet fötts, så ska man klara sig själv. Det är liksom "hej och hej då!" Många problem kanske inte har dykt upp efter 12 veckor, vissa kanske man har men tänker att det går säkert över och vissa kanske man helt enkelt inte vågar prata om...
 
Min graviditet var inte enkel, i alla fall inte för mig. ( Det finns ju alltid dom som har det värre.) Foglossning som gjorde mig sängliggande, vätskefyllda händer och fötter som gjorde att det värkte i dom, domningar i händer osv. Och grejen är att jag fortfarande har problem som jag kan relatera till graviditeten. Jag har fortfarande ont i bäckenet, jag har en molande värk i ryggslutet dagligen, jag domnar mycket fortare i händerna än förut, min mens är fruktansvärt oregelbunden och jag har väldigt ont i mina fötter. Men det är ingen som frågat mig hur jag mår, eller att detta är normalt. Och jag vill faktiskt inte läsa mig till svaren på något konstigt forum. Jag vill ha en utbildad persons kunskap och åsikter. Egentligen borde alla kvinnor som fött barn erbjudas en kontroll/samtal säg 1 år efter att barnet fötts. För att kolla läget liksom.
 
För vissa saker tänker jag ska lösa sig med tiden. Det tar 9 månader att gå igenom en graviditet, så någonstans kanske det tar 9 månader (eller mer) för kroppen att återhämta sig. Det låter ju rimligt i alla fall. Men om det nu inte blir bättre, vart vänder man sig då? Vårdcentralen? Och vad säger man? För troligtvis skulle jag ju bara bli skickad runt då jag säkert måste träffa olika läkare/sjukgymnaster beroende på vad som ska kollas upp. Eller är det såhär min nya kropp ska vara nu?
 
Som gravid finns det massor av information man kan ta reda på, den finns liksom överallt. Men sen då? När graviditeten tar slut och barnet är ute, då är det som att allt tar slut. Man har nått målet.
 
 



Jenny

Jag har tänkt i samma banor. Även om min graviditet var suverän så är det mycket som kommer långt efteråt. Man hade inte hunnit tänka och känna efter så mycket efter 12 veckor. Jag har konstant ont i min svanskota och jag har ringt och pratat med mödravården om det. Det enda svar jag fick var dock att "ja, det kan ju bli så o det går ju inte göra något åt för man kan ju inte gipsa eller något sådant". Tack för den tröstande kommentaren. Ska man alltså ha så här ont resten av livet då undrar jag?

Svar: Precis,efter 12 veckor hade man ju nästan nyss fattat att man fött barn. Inte direkt hunnit känna efter hur kroppen mådde.Jag har också konstant ont i svanskotan, ibland så ont att jag har svårt att sitta. Och det känns ju skit att vården besvarar ens bekymmer med sån attityd. Jag tänker också att om/när det är dags för en ny graviditet, hur ska man inte må efter den om dessa problem stannar kvar?
Johanna







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?