Av alla små bebisfiltar jag virkat så är det denna, till vår egen bebis som har betytt mest. Att göra dom andra som jag gett bort har betytt mycket, det har varit en förundran över hur magiskt allt kan vara och en längtan över att få se ett nytt liv födas. Och självklart, en längtan efter att själv få vara i samma sits.

 

Och nu när jag är det känns allt så konstigt. Ska vi bli föräldrar? Ska vi rå om ett sånt där litet knyte som luktar så gott och sprider så mycket glädje?

 

Jag försökte göra en ganska neutral filt då vi som sagt inte vet något kön. Även om jag tror jag vet och Pär tror att han vet. Och självklart kunde jag inte låta bli att köpa det söta lejonet till bebis. Den ska så småningom packas ner i bb-väskan.