Och så står vi där, vid det datumet som vi i januari fick veta att du var beräknad till.

 

Trots att jag har varit hemma på heltid sedan februari så har tiden gått så fruktansvärt fort. Det var ju nyss vi plussade och vi grät tillsammans, det var ju nyss som vi var på alla tidiga ultraljud för att se hur du mådde och det var ju nyss som vi sa till varandra att det är så himla länge kvar.

 

Men så står vi då här, du är färdig att möta dagens ljus när du väl bestämmer dig för att komma ut och vi kan inte annat än säga att vi längtar efter dig - vem du än är.