140615

 

 

V.39 (38+5)

 

Idag är det 8 dagar kvar. Eller mer. Jag tror att den kommer att komma från och med den 23:e och framåt. Inte tidigare. Inte som det känns i alla fall. Börjar allt vara klart då? Är vi redo? Nja, blir man nånsin redo? Jag tror på att inte jaga upp mig så mycket utan tror att allt kommer att lösa sig eftersom. Är det nånting Pär har lärt mig så är det att inte lägga energi på sånt jag inte kan påverka eller tänka på allt som kan hända. Och den här gången har jag upprepat det som ett mantra genom hela graviditeten. Händer det nånting, ja men då tar vi det då.

 

Kanske därför jag inte tänker så mycket på det här med förlossningen. Jag är väldigt lugn och har inte någon bild om hur jag vill att det ska vara, eller önskar att det skulle vara. Väl på plats finns det föga lite jag kan göra för att påverka utan det är bara att hänga på. Med en bild i huvudet om hur jag skulle vilja ha det är risken enormt stor att jag stressar mig själv när verkligheten är någon annan. Så därför - inga förväntningar, inga besvikelser.

 

Det som däremot stressar mig är allt jag vill hinna göra innan bebisen kommer. Dock vet jag inte exakt vad det är jag ska hinna med, men nånting är det. Försöker intala mig att livet inte stannar upp bara för att man fått barn.

 

Och den där BB-väskan man ska hinna packa så att den bara står där redo att ryckas med när man ska in, är den klar? Nja. Jag har börjat packa och bocka av saker, men mycket får vi stoppa ner i sista sekunden.

 

Ju närmare vi kommer, desto klarare blir bilden av vi tillsammans som en liten familj. Tanken att det aldrig mer kommer att vara bara jag och Pär börjar blekna och jag har börjat landa i att jag inte kommer att vara gravid förevigt.

 

Som vi längtar.

 

 

 

 

 

 

 

 

KOMMENTERA | 5

Åh så mysig mage! Så nära det är nu =)

Det var fint skrivet! Jag kan inget annat än att hålla med :) Må förlossningen gå bra o lustgasen va med dig :)

Rätt tänkt.

Barn är de underbaraste vi har, de är härligt att aldrig vara ensam mer, fastän man ibland tror att man vill de ;)

Men va säger du! Har hon gått å blitt Burträskbo, va roligt! Ja då får vi se till att ses, jag kommer nog att vara där en hel del för Kalle jobbar på mejeriet :)

Ja, visst var det nyss! :D Men det har gått mer än 4 månader.. Vi borde ses snart igen! Om inte annat när bebisen kommit :)