Jag kan inte för mitt liv förstå att det redan har gått 1 månad sedan hon kom till världen. Vart har tiden sprungit iväg?

Livet ställdes verkligen upp och ner när hon kom och inget är sig mera likt. Jag försöker vänja mig vid rollen som mamma och vi försöker komma överens om vilka rutiner vi ska ha. Det är en bestämd liten dam vi har fått, som är vaken större delen av dagen och kräver mat hela tiden. Hon har varit pigg och vaken sedan dag ett och det slet lite på oss nybörjarföräldrar. Inte mycket sömn för våran del men snart hittar vi nog rutiner där med.

 

Men trots att inget mera är sig likt och att livet aldrig mer kommer vara vad det var, är det här det bästa som hänt oss. Hon är verkligen underbar när hon ler sådär finurligt i sömnen eller tittar på oss med sina stora ännu blå ögon.