100824



Imorse pussade jag Pär hej då. Jakten drar igång och jag kommer inte träffa han förrän slutet av veckan. Jag hatar det lika mycket varje gång han ska iväg, känslan av total maktlöshet och ensamhet.

Jag vet att det är nyttigt för mig, men kan bara inte förstå varför. Jag älskar ju att vara med Pär, berätta om hur min dag har varit, skratta åt dåliga skämt,  ligga och slappa i soffan, pussen på munnen då vi båda kommit hem från jobbet och äntligen får ses igen. Och när vi viskar god natt och välkomnar en ny dag.

Trots att jag sysselsätter mig med saker, sätter igång musik på högsta volymen, allt för att slippa se att det är så tyst och ensamt här utan honom. Och sängen vill jag inte se på, den är alldeles för enorm för lilla mig när jag är själv.








Sanndra

http://sanndraj.blogg.se/

Du fixar det galant :) Tänk så mysigt då han väl kommer hem igen, till dig!







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?